Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Hettan, Egypten, Snowden och Darwin

Annons

De heta dagarna fortsätter att komma, alla åskväder tar en omväg kring Dala-Floda, men svensk inrikespolitik svalnar och inte mycket händer. Bra, tänker jag. Människor behöver en sommar för att sjunka mot sin medelpunkt och för en tid slippa den politiska propagandan. Även den mediala påverkan på oss minskar när vädret är vackert eftersom folk föredrar att sitta utomhus i de ljumma kvällarna och dricka en öl istället för att glo på tv:n.

Handeln drabbas däremot av panik; försäljningen minskar av de flesta varor (utom livsmedel) när vi föredrar att gå till badstranden istället för att shoppa. Av det kan man dra slutsatsen att vi i grunden inte är de konsumistiska varelser som marknadsekonomin vill att vi ska vara. Lyckligare människor än dem man möter på en återvinningsstation en vacker sommardag finns inte: att få göra sig av med gårdagens varor är befriande. Är vädret fint regredierar vi till människosläktets tidigaste impulser, de som författaren Lasse Berg beskrev i sin underbara bok om Homo Sapiens framträdande i Afrika: Vi arbetar inte mycket, vi ligger istället på stränderna och pratar om struntsaker. Det är där lyckan finns, inte i köpcentrat.

Varje riktigt fin sommar riktar ett tungt slag mot de bärande bjälkarna i det moderna kapitalistiska konsumtionssamhället.

Men nyheter kommer. Situationen i Egypten är på väg att bli explosiv. Nya döda när folk protesterat mot militärens arrestering av den folkvalde Muhammed Mursi. Det var en militärkupp som avsatte honom, det är helt klart och det strider mot alla demokratiska principer. Den egyptiska militären är en mäktig kraft i det egyptiska samhället, dess tentakler sträcker sig ut i hela det ekonomiska och sociala livet. Samtidigt är varje i grunden revolutionär situation regellös. Folkliga opinioner kan ibland koka över och i ett slags hyperdemokrati sätta sig över de formella reglerna.

När det muslimska brödraskapet vann makten i Egypten gjorde man det tack vare att det var den rörelsen som hade en fungerande organisation att sätta i arbete under valkampanjerna. Vänstern och liberalerna saknade detta. I bästa fall bevittnar vi nu hur Egypten under dessa tumultariska år genomgår ett slags demokratisk läroprocess och kommer ut ur kaoset med vitala sociala rörelser som kan bära upp en fungerande demokrati.

*

I Tyskland trotsade i lördags tiotusentals demonstranter värmeböljan och klev ut på gatorna i flera olika städer för att visa sitt stöd för visselblåsaren Edward Snowden. Men kanske ännu mer för att protestera mot USA:s avlyssning och övervakning av medborgarna. Tyska der Spiegel hävdade nyligen att de tyska myndigheterna bredrev samarbete med amerikanska NSA, men Merkel förnekar det.

Någon påhittig satiriker menade att president Obamas gamla slogan Yes, we can, numera borde ersättas med en annan slogan: Yes, we scan (Ja, vi scannar av er). När Obama vann valet 2008 väcktes hoppet om att det som ibland brukar kallas det andra USA., det progressiva USA, skulle flytta fram sina positioner. Med drönarattacker och jakt på visselblåsare är Obama på god väg att radera ut det sista av dessa förhoppningar.

Fortfarande har vi heller inte från några ledande svenska politiker hört något skarpt uttalande till stöd för Snowden.

*

Sommarens dagar går. Jag och min dotter var ute vid en tjärn och försökte plocka hjortron; vi hittade två stycken. Omogna. Men det var fullt av hjortronblad överallt. Mycket av min tid denna sommar har jag annars ägnat åt att läsa Charles Darwins gamla klassiker, i synnerhet hans resa jorden runt med skeppet Beagle. Men häromdagen läste jag för första gången också hans sista stora verk, Känslornas uttryck hos människor och djur.

Darwin förknippas ofta med kalla och hårda begrepp som kampen för tillvaron och det naturliga urvalet. Men här möter vi en åldrad naturforskare som nyfiket och kärleksfullt iakttar sina hundars beteenden och studerar katter och kaniner – och i deras beteenden ser stora likheter med människans. Och i människors ansiktsuttryck, som ser likadana ut över hela världen, anas artens gemensamma ursprung: Darwin var sannerligen ingen rasbiolog. Det nyföddas barnets leende är sig likt överallt.

Det är som en rapport från Edens lustgård. Allt levande är släkt. Min hund Stina skulle säkert uppskatta den gamle forskarens analys av hundars känslouttryck.

Göran Greider
goran.greider@daladem.se