Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Hon är skogens detektiv

Fornminnnen och kulturhistoriska lämningar ska skyddas vid skogsavverkningar. Men det följs långtifrån alltid.
Jenny Karlsson, arkeolog hos Skogsstyrelsen, gör ett detektivarbete i skogarna.
Hon undersöker om historiska lämningar i Dalarnas skogar har skadats.

Annons

– Förra året var det lite bättre i Dalarna än i övriga Region Mitt. 38, 5 procent var påverkade eller skadade. Men det är ändå dåligt, säger hon.
Region Mitt består förutom Dalarna av Gävleborg, Jämtland, Härjedalen och Västernorrland. Jenny Karlson har sin arbetsplats på Skogsstyrelsens kontor i Hedemora.
I årets inventering ingår 25 områden i Dalarna där skog avverkats de senaste åren.

DD följde med ut till närheten av Kloster i Hedemora kommun. På en av platserna där har legat en gård, Fiskareboda, bebodd som tidigast 1542 så långt man vet.
– Vi tittar bara på lämningar som finns i allmänna register. Det måste vara en registrerad lämning. Det var lite frustrerande förra året, att fast det var registrerat så var så mycket skadat, säger Jenny Karlsson.
Det måste ha gått flera år efter avverkningarna innan lämningarna undersöks. Tre år efteråt syns vad markberedningen och planteringen av skog har åstadkommit.
Den gamla gården Fiskareboda låg i en sluttning som är delvis avverkad. När vi kommer dit så ser Jenny snart en stor källargrop i hygget. Hon finner också ett dike eller hålväg intill. Det är en rest av de äldsta fornvägarna där man färdades till fots eller häst. Hon hittar även växten humle som måste ha planterats av människohand.

Jenny ger högsta betyg för hur lämningarna bevarats, med undantag för en körskada på källargropen där kanten tryckts till.
– Inte snyggt, säger hon.
Årets inventering ska vara klar till den sista oktober.
– Nu har jag bara tre objekt kvar. Men än så länge har jag inte stött på något riktigt graverande eller chockartat. Det var värre 2009, 2010, då vi bara tittade på övriga kulturhistoriska lämningar där det var mer eller mindre vardagsmat med markberedda och planterade kolbottnar.

De flesta historiska rester, 80 procent, av liv och arbete i Bergslagens skogar är spår efter kolningen. Ofta är det kolningsbottnar, kolarkojor eller grunder till sådana.
– Här i Bergslagen kan man säga att kolbottnar är vårt signum. De äldsta är kolningsgropar. Kolarkojor kan man tänka sig är ganska sena, från 1800- och 1900-talet. Kolningen har pågått sen år noll då vi började framställa metall. Utan den hade vi inte varit där vi är i dag, säger Jenny.
– Man kan få frågan om vi måste spara allihop. Ja, det måste vi enligt lagen, både hänsynsparagrafen i Skogsvårdslagen och kulturminneslagen.

Om fornminnen skadas så kan de ansvariga åtalas och dömas till fängelse i upp till två år.
– Men preskriptionstiden är två år. Vi ligger hela tiden några år efter. Därför är det viktigt att folk hör av sig om de ser något. De ska ta kontakt antingen med Skogsstyrelsen eller länsstyrelsen, säger Jenny Karlsson.

Sylvia Kjellberg
sylvia.kjellberg@daladem.se