Annons
Vidare till dalademokraten.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Hon gav aldrig upp

Berättelsen om skalden Dan Anderssons farmor, Anna-Stina Knas, berättad av skaldens barnbarn, Maria Sedell, är en resa om blod, svett, tårar och ett jäklar anamma.

Bergslagskvinnan är stark. Har alltid varit. Genom historien har kampen gått på lite olika vis, från fruntimmer till fruntimmer.

Berättelsen om skalden Dan Anderssons farmor, Anna-Stina Knas, berättad av skaldens barnbarn, Maria Sedell, är en resa om blod, svett, tårar och ett jäklar anamma.

Mannens hjältemod fyller historieböckerna och de finare salongerna. Kvinnans historia berättas fortfarande lite vid sidan om. Denna kväll är lite vid sidan om Korsgårdens gemytliga och välbesökta bygdegård i Avesta kommun.

Här möter vi Anna-Stina Knas, en kvinna som aldrig gav upp. Gång på gång reser hon sig på nio. Mellan åren 1822 till 1904 stretar hon i Grangärde Finnmark, vid gränslandet mellan Örebro län och Dalarnas län. Långt där upp i skogen, vid Bränntjärnstorpet, är hon en av många som kämpar för rätten till sin egen mark.

Anna-Stina Knas blir i slutet av 1800-talet änka med fem barn. Hon svälter och trakasseras av markägare och ett järnbruk som vill sno åt sig den bit jord hon lever av. Försörjningen får hon bland annat genom att tillverka och sälja tjärstickor som hon drar på en kälke till gruvan i Grängesberg.

Anna-Stina Knas är en modern kvinna för sin tid. I stridens hetta ser hon säkert inte sin kamp på det sättet, men hon bryter flera svåra barriärer, sociala, religiösa, politiska och i rollen som kvinna, från att hon som 17-åring gifter sig till det mod och de kunskaper hon visar upp under rättegångsprocesserna när hon utmanar bruksväldet.

Anna-Stina är ett inspirerande kvinnoöde som skildrar en tidsepok i ett Bergslagen under snabb förändring där mycket offras under industrialismens framfart. Berättelsen kan också spegla många kvinnors situation idag, i ett Sverige som distanserat sig från den som har det svårt.

Anna-Stina Knas lär sig att läsa och skriva av sin farmor. Den kunskapen är en bidragande orsak till att hon tar strid och vinner segrar. Den kunskapen är också anledningen till att hennes och andra kvinnors berättelser överlevt. Anna-Stina lär ut konsten att läsa och skriva till sina barn. Sonen Adolf skriver ner berättelsen om sin mor och visar den för sin son, Dan Andersson, som kom att använda farmors kamp mot despotiska bruksherrar i flera av sina dikter som resten av världen läser idag.

Den kedjan av muntlig och skriftlig berättartradition från fäder och mödrar från det gamla Sverige till barn och barnbarn av idag, blir självlysande när Maria Sedell blir Anna-Stina. Berättelsen om Bergslagens tuffaste kvinna är stark också tack vare Andreas Jakobssons musik. Till resan i tid och rum om Kvinnan i Bränntjärn har han inlevelsefullt och direkt komponerat.