Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Höstsalongen en trött repris

Höstsalongen på Dalarnas Museum är en klassisk variant på nyårssketchen Grevinnan och Betjänten. Den har sina givna repliker, år ut och år in.

Annons

Det här är den tionde Höstsalongen i ordningen som undertecknad, i egenskap av kulturredaktör, tagit del av. Med några få undantag har den årliga grupputställningen i Dalarnas konstförenings regi blivit något av en trött repris.

Enda gången något hände utanför de givna traditionella mallarna var när konstnären Peter Johansson gjorde en egen installation av de inlämnade verken, vilket väckte både glada tillrop och en hel del ilska. Plötsligt uppstod en diskussion om konst.

Årets upplaga skiljer sig inte från tidigare versioner. Det handlar till stor del om traditionella konstuttryck. Många av utställarna utgörs av amatörer. De yrkesverksamma konstnärerna är i minoritet vilket också påverkar kvaliteten.

Årets utställningskommissarie har varit grafikern och målaren John Franzén. Han är bror med konstnären Dag Franzén, tillika ledamot i styrelsen för Dalarnas konstförening. Luktar inte detta lite väl mycket nepotism?

Nej, något radikalt måste göras med höstsalongen. Varför inte byta miljö, utmana dalakonstnärerna med olika teman och kanske välja andra typer av jurykonstellationer som är mer oberoende och kommer från helt andra utgångspunkter?

Eller så finns det inga större ambitioner med höstsalongen. Den har sin trogna publik och sina trogna utställare. Traditionens makt kan vara oerhört stark och svår att bryta med. Ord som förnyelse och utmaningar kanske inte är gångbara men om konst- och kulturlivet skall överleva i dessa bistra tider krävs både mod och offensiva försök.

Jag läser att 134 konstnärer lämnade in totalt 502 verk till Dalakonst 2015. 45 konstnärer (30 kvinnor och 15 män) fick sammanlagt 79 verk antagna. Den äldste, Eric Westerlund, är 99 år gammal och den yngsta, Stina Wredmark, är 22 år gammal.

Kommissarien John Franzén konstaterar att det var en "grannlaga uppgift" att ta sig an uppdraget.

– De är ju alla konstnärskollegor, skall jag sätta mig till doms över dem? Men efter hand började jag bygga utställningen som en helhet. Jag utgick från kvalitet och vad som jag själv gillar, ur erfarenhet kan det komma kunskap som gör det enklare att bedöma vad som är bra eller mindre bra, menar John Franzén, som säger sig vara "ganska" nöjd med resultatet. Grupputställningen blev inte så bred som han hade hoppats på.

John Franzén hittade ett fynd bland årets utställare. Det är Karin Hoppe Storck från Falun. Hennes måleri utgör en färgstark kontrast i sammanhanget. Hennes målningar är vildsinta och lössläppta. Det finns både fart, fläkt och en glädje i bilderna. Karin Hoppe Storck har på senare år låtit de inre bilderna svämma över när hon möter färgen.

En animerad tecknad film väcker stor muntration. Det är Anne Carlquist från Falun som skapat verket "Drömträdgården". Jag utgår från att den filmen blir utställningens stora publiksuccé. 2015 års Åhlénsstiftelsens konstnärsstipendium går till Ida Bergman.

Nästa år firar Dalarnas konstförening 90 år. Låt oss då hoppas på en mer förnyad och mer utmanande version.