Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

”I dag är arbetaren en kvinna”

Annons




Författaren och litteraturkritikern Anneli Jordhal har kommit till Dan Andersson-veckan och Finngården Rikkenstorp för att prata om arbetarlitteraturens bortglömda pionjärer. I dag domineras genren av namn som Åsa Linderborg, Susanna Alakoski, Jenny Wrangborg och Aino Trosell. Men att prata om arbetarlitteratur var länge som att prata om fotboll – precis som det i sportens värld finns fotboll och damfotboll har det i litteraturens funnits arbetarförfattare och kvinnliga arbetarförfattare.
– Från början var det så, de räknades inte, säger Anneli Jordahl. Arbetarrörelsen var på frammarsch och det var män som skrev. Kvinnliga författare som Maria Sandell, som var samtida med Dan Andersson, hade ett dubbelt status­underläge. Dels var de arbetare. Var de också av kvinnligt kön förväntades de dra det tunga lasset i hemmet, vilket flera av de här kvinnorna återkommer till i sina romaner.

Romaner som inte sällan skrevs efter att barnen flyttat hemifrån.
– Typiskt är att de debuterar sent, säger Anneli Jordahl. Elsie Johansson första diktsamling gavs ut när hon var 48 år. Hennes man ogillade att hon skrev, och i stället blommade hon ut efter skilsmässan.
Men ojämn fördelning av hushållsarbete är ett faktum än i våra dagar, och anledningarna att de kvinnliga pionjärerna inte nått samma ryktbarhet som sina manliga kollegor är mer sammansatta än så. Den borgerliga pressen var av förklarliga skäl avogt inställd till att uppmärksamma den litteratur som skildrade det nedbrytande kroppsarbetet och fattigdomens elände. Men arbetarrörelsen startade sina egna tidningar, och skapade sin egen litterära kanon. Dock visade sig de manliga historieskrivarnas tendens att glömma bort kvinnorna vara en klassöverskridande sådan.

– Ivar Lo-Johansson är väldigt ärlig i sin memoarserie. Han beskriver hur de unga arbetarförfattarna samlas på Gyldene Freden i Stockholm och är hippast i stan. De blev en symbol för det framväxande välfärdssamhället och använder sin nyvunna status för att ragga borgarflickor. Sina gamla kvinnliga klasskamrater ratar de.

I dag återstår bara spillror av arbetarrörelsens forna tidningsägande. Samtidigt har arbetarlitteraturen fått en renässans, framburen av i huvudsak kvinnliga författare.
– Det vände i slutet av 1990-talet och i början av 2000 kom det att bli en övervikt kvinnor, säger Anneli Jordahl. Det hänger ihop med samhällsutvecklingen. I dag är arbetaren en kvinna. Det är kvinnor som har de sämsta villkoren och de lägsta lönerna. Många klassiska arbetaryrken är fortfarande tunga och farliga, men männen har åtminstone lyckats höja sin status vad gäller lön.

Men är det bara låglönebranschernas expansion och nedskärningarna i vården som burit fram denna litterära strömning? Har inte kritiker och litteraturvetare lärt av de historiska misstagen, blivit bättre på att skilja på kön och kvalitet? Kanske, menar Anneli Jordahl.
– När manliga litteraturkritiker utser sina favoritböcker väljer de nästan uteslutande manliga författare. Men absolut, situationen nu är lite som på 1930-talet, de här författarna har fått en litterär status. Klasskildringar och klassanalys har slagit igenom och blivit lite, med ett ytligt ord, trendigt. Det är många ”af” och ”von” som skriver om de här böckerna. Jag kan bli lite sur och tänka ”vad vet de om det här”.

Sannolikt är det som kritiker lättare att skilja på liv och verk om du saknar egna erfarenheter av den värk arbetslivet kan ge. Men kanske kan trenden likväl föra med sig positiva konsekvenser. Som att det blir lättare för nya läsare att hitta fram till en glömd litteraturskatt.
– Omnämnanden är viktiga, säger Anneli Jordahl. Att prata om de här författarna och diskutera varför de gallras ut från biblioteken. Molly Johnson är helt bortglömd i dag men Pansarkryssaren är en av de bästa romaner som skrivits på svenska språket.

Ivar Andersen
ivar.andersen@daladem.se