Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

I dag är Pekka Säikkälä en av dem som har störts makt inom den fackliga avtalsrörelsen

Annons

På 1970-talet var han svensk ungdomsmästare i boxning. Sen blev han hårdrockare med hår till midjan.
I dag är han en av de som har störst inflytande på fackliga löneavtal.
Trots sin centrala position är Pekka Säikkälä anonym för de flesta. Sen tio år bor han i ett radhus i Borlänge med sambo och barn.

Utanför altan på radhuset står en rund bastu i slänten.
- Det måste man ha. Det är så djävla skönt. När jag kommer hem på fredan, då är det bastun som gäller. Där kan man prata.
Den finska bakgrunden går inte att ta miste på trots att han bara var två år när familjen flyttade till Trollhättan.
- Viss fick man höra att man var finnjävel, säger han om sin bakgrund i Trollhättan.

Blivit svensk

- Bada bastu lärde jag mig i Finland. Varje sommar var jag hos farfar och efter arbetet på bondgården var det skönt att bli ren.
Han är vuxen direkt ur den finska bondekulturen, men är det hockey mellan Sverige och Finland, så är det Sverige som gäller.
- Hemma höll pappa på Finland. Men jag har boxats i svenska landslaget och jag håller på Sverige.
Två svenska mästartitlar i boxning och en rad landskamper.
- Jag och Oscar de la Hoya har det gemensamt att vi boxats mot danske världsmästaren Jimmie Bredal. Jag förlorade och Hoya vann.

Hårdrockare

Boxningen var central fram till 18-årsåldern. Efter några års uppehåll återupptog han boxningen och gick sin sista match 1995. Då med sned näsa och långt hår ner på ryggen. Hårdrockare som han var skulle det naturligtvis vara långt hår.
- De tjatade på förbundet att jag skulle klippa mig.
Att komma till en central förhandling med arbetsgivaren med hår ner på ändan kanske inte var så populärt varken bland metallare och bland arbetsgivare. Till slut vann saxen.

Kärleken styrde kosan

Till Borlänge kom Pekka första gången 1997. Han hade träffat Ingela i Stockholm. Ingela kom från Rättvik och arbetade i Borlänge.
- Jag började åka hit på helgerna. Jag var ju här för jämnan, så då bestämde vi att köpa det här huset.
Det är ett gult radhus i Medväga lite utanför Borlänge. Nära till naturen, älven och Bergebo skidanläggning.

Alltid pendlat

För sex år sen fick de dottern Paulina och Pekka var pappaledig i sju månader.
Måndag morgon åker han till jobbet i Stockholm, på fredag kommer han hem.
- Visst är det jobbigt att jobba på ett ställe och bo på ett annat. Jag kan ju inte bara åka hem om det snabbt behövs. Men vi har alltid haft det så här och helgerna får vara helt åt familjen.
Därför har det inte blivit aktuellt med något annat engagemang i Borlänge.
- Jag går inte ens på bostadsrättsföreningens möten. Helgerna får vara åt familjen.
Finnen från Trollhättan har blivit en inbiten Borlängebo.
- Jag älskar Dalarna, klimatet, vintern. I Trollhättan hade vi några vintrar på 1970-talet, sen har det bara varit slask.

Tuff valkampanj

För en månad sedan hade IFMetall kongress. Pekka blev vald till ny avtalssekreterare efter Anders Tiderman. Det viktigaste avtalsuppdraget i det nästa största LO-facket, gör att det Pekka gör har ett stort inflytande för hela Sveriges avtalsrörelser.
När vi börjar samtala om avtalsfrågor, är det som att släppa fram ett vattenfall. Pekka talar engagerat om allt i från teknikavtal till jämställdhetspotter.
- Jag tror inte på jämställdhetspotter som teknik.
Han menar inte oväntat att exportindustrin måste vara löneledande, men också att just IFMetall måste vara oerhört försiktiga med konflikter.
- Vi har en oerhörd stor "makt". Skulle vi slå till med en konflikt ställer vi så stora värden på spel. Vi måste ta ett stort ansvar. Vi måste ha stora spärrar, då det kan få så stora konsekvenser.

Förbundet delat

Men det var inte helt självklart att han skulle bli vald till avtalssekreterare. En intensiv och periodvis väldigt tuff kampanj där Pekka var en av två kandidater till posten. En konflikt som en del såg som en spricka mellan storstäder och landsbygd, andra som en konflikt mellan förbundsledningen och medlemmar. Valberedningen föreslog Pekka till posten och han blev vald men nästan hälften av delegaterna röstade på motkandidaten Tommy Tunberg.

Länge sen strid

Sist det var någon större strid kring en central post inom Metall var på 1920-talet. Även då var det en person med Borlängeanknytning. Det var Oskar Westerlund, uppväxt i Borlänge, då kommunist, som ställde upp i ordförandevalet. Tio år senare blev Westerlund vald till förbundsordförande. Då hade han återkommit till socialdemokraterna.

Ende under debatt

Pekka själv ser det nyss hopslagna förbundet som en av orsakerna till konflikten. De olika traditionerna inom Metall och Industriförbundet.
Men han ser inte bara negativt att det fanns en motkandidat. Det kan kännas bra att bli vald, när hela förbundet har engagerat sig i valet.
- Det är dubbelt. Jag har fått stöd av 56 procent. Det gäller att vara ödmjuk för siffrorna. Nu gäller det att samla ihop förbundet. Det kommer att gå en period för att reparera sprickan. Samtidigt är jag den enda som stått under debatt och blivit valt efter det.

PER EKLUND
0243-920 28
per.eklund@daladem.se

Mer läsning

Annons