Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

I vildarnas kommuner

DD skrev i fredags om de många partipolitiska vildar som finns i fullmäktigen i Falun och Borlänge. Tillsammans är de tio ledamöter, sex i Falun och fyra i Borlänge.

Annons

I Falun sitter vildar på en tiondel av fullmäktiges 61 platser och skulle utgöra tredje största parti om man räknade ihop dem.
De kommer från flera partier. Ändå finns det ett mönster gällande vildarna.

Av de tio i länets två största fullmäktigen kommer tre, 30 procent, från Sverigedemokraterna, SD. Det är ett parti som ökade i senaste valet och kom in för första gången i flera fullmäktigen i länet.
I Borlänge fanns SD redan, efter att ha fått fyra procent kommunalt i valet 2006. Med nästan elva procent i kommunalvalet 2010 blev de hela sju från partiet i fullmäktige.
Ett parti som växt snabbt, exempelvis SD, får in oerfarna personer i fullmäktigen. De är oerfarna i meningen att personerna som ska företräda partiet inte är vana vid kommunalpolitiskt arbete.

Risken för avhopp är stor för partier som växt snabbt, eller som är nybildade och tar plats i sin kommuns fullmäktige.
En mindre faktor, men viktig, är att mandatperioderna nu är längre, fyra år, mot bara tre år i nästan 25 år 1970 till 1994. Perioderna var visserligen fyra år även före 1970, men då var partierna och deras väljare mer oföränderliga. Större förändringar i val var ovanliga.
Många av avhoppen i Falun och Borlänge har skett sista, fjärde, året på mandatperioden.
Väljarna bör tänka på att nya, växande partier kan ha politiker som väljs in i fullmäktigen och hoppar av, men sitter kvar som vildar.

I Dalarna finns ett antal lokala partier. De är ganska små. Ofta bildades de för cirka 20 år sedan och ofta av politiker som hoppade av från ett av de etablerade partierna. Dessa partier har nu sällan kvar sin ursprungliga ledare. De har även minskat i väljarstöd, och kanske betydelse, i kommunpolitiken. Några exempel är Falupartiet och Avestapartiet (Axel Ingmars lista).
Fler exempel finns på små, lokala partier, exempelvis i Ludvika med Bopartiet, Hedemora med Långshyttepartiet, Borlänge med Omsorg för alla, Kommunpartiet i Vansbro och Kommunlistan i Älvdalen.

Omsorg för alla kan ses som ett lokalt, relativt nytt parti. En av de fyra vildarna i Borlänges fullmäktige kommer från partiet.
Falupartiet och Avestapartiet har gemensamt att deras ursprungliga profiler, Ulf Elgemyr respektive Axel Ingmar, inte finns i kommunpolitiken längre. Den senare dog 2011. Deras partier har halverats sedan mitten av 90-talet, från nästan 14 procent till sex procent i Falupartiets fall och från tio procent till fyra procent i Avestapartiets fall.

Falupartiet har drabbats av avhopp och vildar, politiker som sitter kvar på mandat i fullmäktige fast inte som representanter för det parti de valdes för. Falupartiet har tappat från åtta mandat 1994 till fyra mandat 2010 och har nu två mandat kvar efter att halva fullmäktigegruppen blivit vildar.
Gällande Falupartiet har en träta pågått senaste tiden rörande partiets inriktning på vänsterhögerskalan. De som hoppat av verkar anse att partiet alltid ska samverka med de moderatledda borgerliga partierna, medan övriga partiet visserligen ser sig som borgerligt men har en öppning åt socialdemokratiskt håll.

Problemet med lokala partier är att de får ofta inre slitningar efter vänsterhögerskalan. Deras anhängare och politiker har ju partisympatier på riksplanet och det är inte givet att de alla håller på samma parti. Med tiden kan också förskjutningar ske i kommunpolitiken. Även ett lokalt parti kan behöva samarbeta med andra partier än det eller de som partiet ursprungligen kände samhörighet med.
Väljare i exempelvis Falun får svårt att veta vad de får för politik om de röstar på Falupartiet i valet 2014: samarbete med bara M-ledda borgare eller med även S?

I Falun och Borlänge har även etablerade partier drabbats av avhopp där politiker sitter kvar i fullmäktige som vildar. Socialdemokraterna har drabbats, i Borlänge med Doris Brodén och i Falun med Renée Andersson. Övriga vildar, i Falun, är från M och V.
Socialdemokraterna är i Falun och Borlänge ledande, styrande parti och störst. Ytterst är det S som i båda fallen avgör kommunens politiska inriktning denna period. Och S har många ledamöter i fullmäktige. Det är då hög sannolikhet att partiet har en, eller några, lokalpolitiker som inte känner sig nöjd med förda politiken och lämnar partiet men sitter kvar i fullmäktige.

I andra länder, med andra valsystem, är det möjligt för avhoppare att starta egen karriär. Men det kräver att det är majoritetsval i enpersonsvalkretsar och att personen har stort stöd i sin krets. Sverige har ett annat system, där personvalsinslaget är svagt.
Vildar åker i regel ur fullmäktige när den period de valts för är slut. Så kommer nog att ske med alla tio vildar i Faluns och Borlänges fullmäktigen.

Robert Sundberg
robert.sundberg@daladem.se