Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

ID-kortet försvann

Migrationsdomstolen i Malmö godtog inte Eiman Matis irakiska id-kort, hon fick nej på sin begäran om att bli svensk medborgare. Men domstolen skickade inte tillbaka handlingarna så nu kan Eiman inte få det irakiska pass som domstolen kräver.

Hon kan inte heller ansöka om uppehållstillstånd för sin nyfödde son.

Annons

Eiman Mati och hennes man Diyar Alias var nygifta när de för 5,5 år sedan beslutade sig för att lämna sitt hemland Irak på grund av de etniska motsättningarna, oron och våldet. De kom till Sverige och fick ganska snabbt permanent uppehållstillstånd. För 4,5 år sedan flyttade de till Leksand. Då var Eiman höggravid och Sara föddes på Falu BB.

I december 2011 ansökte familjen om svenskt medborgarskap. I höstas sa Migrationsverket nej med motiveringen att deras irakiska id-kort inte var tillräckligt bra för att styrka deras identitet. Ändå har både Eiman och Diyar fått uppehållstillstånd med samma papper.
– Jag förstår inte varför, säger Eiman Mati. Det är ju de id-kort som vi fick under Saddam Husseins tid, ingen skulle ha vågat förfalska ett id-kort.
De överklagade och hamnade hos förvaltningsrätten och migrationsdomstolen i Malmö. Alla handlingar skickades dit, inklusive de irakiska id-korten, ett medborgarskapsbevis och Eimans examensbevis från Irak.

Det blev nej även i Migrationsdomstolen. ID-kortet ansågs vara för enkelt, samtidigt som domstolen konstaterar att alla irakiska identitetskort och medborgarskapsbevis är enkelt utformade och inte uppfyller de krav på säkerhet som normalt måste ställas på en identitetshandling. Domstolen anser inte att man kan bedöma om handlingarna är äkta och kan därför inte styrka Eiman Matis identitet.
Detsamma gäller hennes man Diyar Alias. Redan dagen efter beslutet, 14 november, fick de båda en skriftlig kopia av domen. Diyar fick tillbaka sitt id-kort och sina handlingar men inte Eiman.
– Vi tänkte att det kanske bara skulle dröja lite, berättar Eiman.

Hon tog kontakt med handläggare på förvaltningsrätten som förklarade att hon skickat handlingarna.
Men de kom inte.
Både Eiman och Diyar har ringt förvaltningsrätten i Malmö flera gånger, svaret blir att den de pratar med inte vet var handlingarna finns och hänvisar till andra personer.
– Ingen vet någonting, säger Diyar. Inget vet var Eimans handlingar finns.
– Jag känner mig statslös, säger Eiman Mati. Jag sökte trygghet i svensk medborgarskap och istället försvann också tryggheten i att kunna visa vem jag är.

Det finns ytterligare en komplikation. Sara har fått en lillebror som är 1 månad gammal. Inom tre månader efter födseln måste föräldrarna ansöka om svensk medborgarskap för honom, men då måste båda föräldrarna kunna identifiera sig. Eiman har inga handlingar kvar. Vad som händer är oklart, blir den lille pojken statslös?
– Jag har ingen förklaring, säger Eva Frohm Nilsén på Förvaltningsrätten i Malmö som handlagt Eimans ärende. Vi skickade handlingarna med domen. Vi har kontrollerat och de finns inte kvar här.

Någon förklaring till hur de kunde försvinna ur ett rekommenderat brev har hon inte.
Diyar, som har kvar sitt irakiska id-kort, har ansökt om, och fått ett irakiskt pass från ambassaden. Nu har han på nytt ansökt om svenskt medborgarskap för sig och dottern Sara. Eiman kan inte få något pass eftersom hon saknar id-kort.
Vad skulle ett svenskt medborgarskap betyda?
– Det betyder jättemycket, jag skulle få två vingar, säger Diyar.
– Det skulle betyda att Sverige respekterar oss och inte ser oss som terrorister, säger Eiman.
Rent praktiskt säger Diyar att det skulle innebära att han skulle kunna resa och arbeta i Norge. Familjen skulle kunna åka till Kurdistan för att kanske träffa sin släktingar. Däremot vågar de sig inte tillbaka till sina hemstäder.

Eiman berättar att hon tycker att flyktingar behandlas olika beroende på från vilket land de kommer. De har bekanta från ett annat land som fick medborgarskap utan pass från hemland och som också fick hjälp och stöd av sina handläggare som ringde upp.
– Ingen hörde av sig till oss. säger Eiman. Jag tycker det är orättvist.
Eiman berättar att hon inte sett sin familj sedan de lämnade Irak och hennes föräldrar har inte fått träffa sina barnbarn.
– Sara frågade om mormor och morfar bor på månen eftersom hon inte får träffa dem, jag blev så lessen, säger Eiman.

Som en sista utväg har Diyar gått till polis och anmält att Eimans papper är borta.
De trivs, Leksand är hemma. Eiman lärde sig svenska genom att titta på barn-tv med Sara, sedan dess har hon både klarat svenska B och svenska A.
Eiman som har en ekonomisk universitetsexamen från Irak håller på att läsa in en likadan på svenska. Diyar har studerat biologi i Irak och i Sverige har han utbildat sig till elektriker.
– Leksand är bra för oss, säger Diyar.
”Jag sökte tryggheten i svensk medborgarskap och istället försvann också tryggheten i att kunna visa vem jag är.”
Eva
Högkvist
eva.hogkvist
@daladem.se