Annons
Vidare till dalademokraten.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Industriarbetaren – en provokation som konsten inte klarar av

Är industriarbetaren det sista tabubelagda motivet inom konsten? Ja, det anser konstnären och Johan Ahlbäckpristagaren Erik Styrbjørn Pedersen från Ulfborg på Västjylland. Han ställer ut i Meken i Smedjebacken.

Arbetarkonsten är en marginaliserad konstyttring i dag. Den riskerar att försvinna helt inom en snar framtid. Det är klent med återväxten. Att skildra dagens vardagliga vedermödor på verkstadsgolv, fabriker, sjukhuskorridorer, handeln eller i byggfuttar står inte högt i kurs bland nybakade konststudenter.

Förklaringen är bland annat att konstskolorna befolkas av studenter som kommer från en ganska välbärgad borgerlig medelklass. Det saknas kunskap, förståelse men framför allt intresse av detta tema. Tidsandan är radikalt annorlunda. Vänstern sysslar med identitetsfrågor och feminism. Socialdemokraterna kallar sig framtidspartiet och har svårt att riktigt bottna i sin egen arbetarhistoria och hur det egna kulturarvet ska förvaltas.

Det saknas konstnärer med arbetarbakgrund som med hjälp av olika konstuttryck vill gestalta sina tidigare arbetsplatser. Jodå, visst finns det dokumentära och socialrealistiska skildringar i både bild och film men inte inom den mer traditionella bildkonsten. Den idébaserade konsten verkar inte heller intresserad. Vem har sett en perfomance som vill gestalta en industriarbetare eller för den skull diskutera arbetsvillkor och maktrelationer på våra arbetsplatser?

Erik Styrbjørn Pedersen (född 1946) står fast vid sin tidigare offentliga ståndpunkt. Han anser att industriarbetaren är ”konstens sista tabu”. Erik menar att dagens konst kan ”servera skit på burk, sperma på flaska, ruttna grisar”, men en bild av en industriarbetare vid ett produktionsband blir plötsligt alldeles för mycket socialrealism och marxistiskt vänsterpolitisk för den "goda" konstsmakens skull.

Beröringsskräcken är given på förhand bland konstvetare, gallerister och den publik som i vanliga fall besöker konstutställningar. Att avbilda en människa som jobbar på fabrik blir en för svår provokation eftersom vi numera bara pratar informationssamhälle. Människan har samtidigt aldrig varit så omgiven av industriellt maskineri i form av ny teknik.

Erik Styrbjørn Pedersens egna målningar skildrar varken strejker eller konflikter. Han gestaltar framför allt industrimiljöer och vardagsliv ,ett slags eget landskapsmåleri. Han är självlärd målare och kommer själv från ett arbetarhem. Det råder inga tvivel om var hans sympatier finns.

Erik Styrbjørn Pedersen vill med sina målningar också försöka få arbetarna själva att upptäcka konsten. Det kan emellanåt kännas som ett omöjligt uppdrag. Här finns kulturens största utmaning.Varför tar inte fler människor med arbetaryrken del av det stora konst- och kulturutbudet? Varför denna rädsla för kreativa utlopp? Tja, svaret är förmodligen att många inte känner sig varken inbjudna eller särskilt intresserade av något som stämplas som kultur.

Erik Styrbjørn Pedersens stora separatutställning i Meken omfattar totalt 36 verk. Motiven kommer från vitt skilda miljöer. Här finns ett vindlande tunnelbanebygge, oljeplattform, järnbruk, textilfabrik och slakteri. Formaten varierar. Målningarna innehåller arbetande människor och olika speciella arbetsmoment. Dessutom olika interiöer från industrin. Målningarna är gjorda under de senaste 30 åren.

Personligen föredrar jag de stora och kraftfulla målningarna som kommer i slutet av utställningen och som skildrar en slaktares vardag. Här finns både en stor energi och mycket starka färger som gör målningarna mer livfulla och berörande.

Erik har sedan tidigt 1970-tal haft många utställningar runt om i Danmark, men även i Spanien och Norge. Han har också gjort offentliga verk, bland annat väggmålningar i Elche, Spanien, tillsammans med konstnärsgruppen Kunst for Livet. Erik Styrbjørn Pedersen har under åren fått flera olika stipendier, bland annat LO:s kulturpris 1999. Erik är medlem i ett antal konstnärsorganisationer däribland Billedkunstnernes forbund.

LÄS MER KULTUR