Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Inger släpper inte kranen i Balungstrand

Balungstrands sågverk startades av Ingers farfar Henrik Vestlund och hans två bröder Gustav och Erik, Skräddar Erik Johansson var den fjärde sågverksägaren.

Före det hade de sin såg i Nyfäbodarna. 1976 inträffade en stor tragedi då hela sågen i Balungstrand brann ner men den byggdes upp igen och är fortfarande i full drift.

Annons

– Här började jag jobba på sommaren 1976, säger en sprudlande glad Inger Åkerström när jag träffar henne utanför sågen i Balungstrand.
Hon kommer gående med en röd matväska över ena axeln, hon slår ut med armarna och visar att det här är ju mitt, och visst kan man väl hålla med.
Hennes farfar var med och startade sågen, pappa Harry jobbade också här en tid, sonen Kent hade sommar jobb och mågen Tony jobbar som mekaniker på sågen, även Göran hör ju dit, Ingers fd. make som körde timmer hit till sågen. Hon berättar om olika episoder och skrattar hela tiden.

– Första gången jag kom i kontakt med sågverk på riktigt var -49 då jag fick följa med farfar till sågen i Nyfäbodarna, där såg jag för första gången såg en ” karlsnupp ”, säger Inger och flinar.
– Jag började på justerverket och sedan ströläggningen för att senare börja på delningssågen, det var Karin Berg och jag på den tiden men till julen brann ju sågen ner och då var det i stället att gå brandvakt på nätterna och städa varje kväll efter de andra som gällde.

Nu har hon jobbat som kranförare i över 15 år och hon har även slutat en gång då hon fyllde 67 år.
De ringde henne dock igen och undrade om hon skulle kunna komma upp och köra kranen en dag för de skulle ha öppet hus med nya ägare.
– Inte kan jag det, nu har jag glömt, sa jag. Men chefen sa att det har du i ryggmärgen och på den vägen är det.

I höstas på älgjakten då gubbarna var i skogen gick hon åter brandvakt och halkade på en stock, hon slog då sönder en axel och har gått sjukskriven en tid men den här veckan började hon jobba i gen, du skall sitta här i fem år nu, sa hennes chef.
– Det är sågen som gjort mig frisk så jag jobbar gärna och då helst kvällar, säger Inger.
Nu kommer Kurt Olérs med en stor last sågtimmer och Ingers vana ögon granskar stockarna, med vana fingrar sköter hon spakarna till kranen, stockar som ligger fel vänds i en rasande fart och plötsligt ropar hon till, va fasen det där är ju en granstock, den plockas snabbt bort för det skall ju bara sågas furu.

– Nu är jag äldst av alla och du skall tro att jag avverkat många gubbar ( arbetskamrater ) och inte en enda gång har jag tänkt ” fy f-n nu skall jag till jobbet igen ” , och skall jag sluta så vill jag i alla fall ha kranen med mig hem för att sitta och pilla, men det går ju inte, skrattar Inger.

Curt Kvicker
curt.kvicker@daladem.se
”Det är sågen som gjort mig frisk så jag jobbar gärna och då helst kvällar.”