Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Inlägg Karin Perers: Mängden gammal skog ökar

Skogsbruk

Annons

Fyra debattörer går på ledarplats i Dala-Demokraten 19 november (papperstidningen) till angrepp mot det mesta inom skogsnäringen. Kritiken är en hagelsvärm mot statliga bolag, myndigheter, politiker och skogsägare.

Sveriges modell för skogsägande är sällsynt i ett globalt perspektiv. Hälften av den svenska skogen ägs av helt vanliga personer, i Dalarna handlar det om fler än tjugo tusen skogsägare.

Den andra halvan av den svenska skogen ägs av bolag, stat och kyrka. Att dra ”skogsnäringen” över en kam blir därmed svårt. Här försöker jag svara på den del av debattörernas synpunkter som rör oss skogsägare, främst i familjeskogsbruket.

Skog är verkligen ingen bransch för den otåliga. Här i Dalarna tar det hundra år från att en planta sätts tills det mogna trädet avverkas. Det kräver respekt för att den investering vi gör idag, fortfarande har ett värde när nästa generation tar över.

Just därför blir äganderätten så fundamental. ”Skogsägare har redan idag starkt skydd i lagen” skriver debattörerna. Till viss del håller jag med. Samtidigt kan jag ge många exempel på hur enskilda markägare drabbas mycket hårt när myndigheterna väljer att tolka lagstiftning på orimliga sätt.

Vår skogspolitik borde främja goda val hos markägare och ge incitament att skapa ännu mer värdefull natur. Så är inte alltid fallet idag.

Det är lätt att hålla med debattörerna om att en övergripande, respektfull, dialog är viktig för att förvalta en av Sveriges viktigaste resurser. Just därför har jag, och många med mig, lagt stor möda, energi och tid i det som kallas nationellt skogsprogram.

På inbjudan av regeringen möts här en bredd av aktörer från naturskyddsorganisationer, skogsägarrörelse, skogsbolag, myndigheter, friluftsliv, besöksnäring och många fler.

Själv tillhörde jag arbetsgruppen för ”Tillväxt, mångbruk och värdeskapande i skogen” och vi landade i tre starka rekommendationer:

Lyft och utveckla skogens alla värden – ekonomiska, ekologiska och sociala.

Ta ett kunskapskliv för skogen, hos allmänheten och för att klara rekryteringen till skogens många spännande jobb.

Sätt fart på mångbrukandet av skogen så att den kan fortsätta att vara en motor i landsbygdens utveckling. Vi har haft – och har – höga förhoppningar på det nationella skogsprogrammet.

Min bild är att politiskt förtroendevalda i alla partier delar vårt engagemang och att programmet nu förädlas regionalt. Här i Dalarna pågår arbetet för fullt.

Debattörerna hävdar att den sista orörda skogen kommer att försvinna och skriver; ”Man kan knappt begära att vanligt folk ska förstå sambanden. Vi blir så lätt vilseledda.”

Som tur är har Sverige bland världens bästa statistik kring skog och skogsbruk. I vårt land har utvecklingen mycket noggrant dokumenterats i över hundra år – och därmed vet vi väldigt mycket om hur det står till i våra svenska skogar.

Bland annat konstateras att mängden gammal skog ökar i Sverige, att vi får mer död ved som är viktig för insekter, att det blir mer lövträd i skogarna och att allt mer skog får formellt skydd. Det är inte tyckande, det är fakta.

Det är också fakta att Sverige inte har något mål att skydda 17 procent av den svenska skogsarealen, vilket debattörerna påstår. Det mål som hänvisas till är ett globalt mål (Nagoya) att skydda 17 procent av land- och sötvattensarealer, vilket är något annat än endast skogsmark.

I den största utmaningen av alla, hotet mot klimatet, spelar skogarna en nyckelroll. Växande friska skogar tar upp koldioxid och frigör syre. Material av trä kan ersätta fossilt burna.

Samtidigt har vår regering konstaterat att 31 procent av skogsmarken redan är undantagen från virkesproduktion. Som så ofta annat handlar det om balans: Vi behöver skydda värdefulla skogar, och vi behöver också bruka skogen för att ställa om vårt samhälle till hållbarhet. Utan att använda skogen klarar vi inte det.

I den största utmaningen av alla, hotet mot klimatet, spelar skogarna en nyckelroll. Växande friska skogar tar upp koldioxid och frigör syre. Material av trä kan ersätta fossilt burna.

Det är avgörande för klimatet att kunna bygga mer i trä och producera sådant som kan nyttjas istället för dagens plaster, polyestertyger och dominerande drivmedel.

Biskop emeritus Claes Bertil Ytterberg är en av undertecknarna av artikeln – och visst är det självklart att se helheten i skapelse och skog.

För mig, och många andra skogsägare, finns högtidlighet och andlighet i naturens förmåga att hela människan, vara ett hem för en enorm artrikedom och samtidigt bidra med förnyelsebara råvaror som skapar välstånd. Det är en balans att förvalta dessa rikedomar.

Som skogsägare möter jag ständigt dessa avvägningar, och jag välkomnar en sansad och faktabaserad debatt om hur de ska göras.

Om frågan gäller mänsklighetens överlevnad på den här planeten finns bara ett svar: Vi måste skapa samhällen i samklang med naturen, och här är skogarnas ständigt förnyelsebara råvaror fantastiska resurser.

Karin Perers

Ordförande i Mellanskog och engagerad i Svenska kyrkan

ledare@daladem.se