Annons
Vidare till dalademokraten.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Insändardikt: Att ta farväl

Jag håller i dina händer som när jag var barn,

Du ber mig att ta adjö och ge dig en sista kram.

Jag vill bara hålla dig kvar på jorden några minuter till sa jag till svar.

På jorden är vi bar på besök. Vi växer upp, blir vuxna och åldras. Sen måste vi smärtsamt ta farväl, men mest smärtar det för mig som måste vara kvar.

För i förtvivlan ringer jag fortfarande och väntar på ditt svar.

Men det ekar tomt. Du har inte bara blundat den här gången, du har somnat in och lämnat mig ensam kvar.

Förkrossad åker jag förbi din lägenhet och hoppas att du ska stå där i köket, laga middag och bjuda mig på mat. När jag åker förbi caféet vi alltid fikar på ser jag dig inte vänta vid entrén, för en sekund tror jag att du har glömt vår träff. Det har du dessvärre inte gjort, för du finns inte mer. Nu finns bara min tro kvar, att du är med mig än idag.

Jag kommer alltid leta efter dig bland kyrkbänkarna, när jag gifter mig eller när jag döper min barn.

Livet går vidare, men det livet jag hade när du fanns kommer aldrig tillbaks. En del av mig finns inte längre kvar och så kommer de förbli tills jag återigen få ge din en kram.

Erika Frank

inte en dikt om mig men många andra

Tipsa oss!

Har du något du vill berätta eller kanske fångat något intressant på bild?

Skicka tips