Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Insändare: Apropå nationalsång och svensk kultur

Annons

Det är glädjande att Kristdemokraterna vill värna kulturen och detta på försvarets bekostnad till och med! (Dala-Demokraten den 21 november).

Men vilken kultur är det som ska bevaras? Jo, hör och häpna, den enligt upphovsmannen ifråga blott medelmåttiga "Du gamla, du fria".

Hurra! Så bevarar vi svensk kultur. Genom att så att säga statsdiktera en medelmåttig, högstämd, lätt pastischartad, överhetssång som, det måste man ju medge, historiskt använts för att konstruera och samtidigt dölja en nationalistisk ideologi.

Den svenska kulturen är sprungen ur och djupt färgad av kamp och konflikt mellan olika grupper

Fast det är klart, om man antar att detta kulturella sammanhang är obekant för många, kunde man föreslå en alternativ tolkning:

"Du tronar på minnen från fornstora da’r" – den svenska kulturen manifesterad i sin hittillsvarande politiska höjdpunkt, nämligen välfärdsstaten.

"Då äradt Ditt namn flög öfver jorden" – ja, det måste ju vara Palmes och den internationella solidaritetens tid som åsyftas.

"Jag vet att Du är och blir hvad Du var" – javisst! Låt oss först återupprätta och sedan fullborda ett jämlikt och fritt samhälle för alla!

För ärligt talat, den svenska kulturen är sprungen ur och djupt färgad av kamp och konflikt mellan olika grupper, av försvar och ifrågasättanden av privilegier och förtryck, faktiskt knappast särskilt ”svensk”.

Kanske kunde det vara klokt att i detta sammanhang begrunda följande ord från en av den ”svenska kulturens” allra mest inflytelserika: "Blott barbariet var en gång fosterländskt."

"Falubo, Svensk, Världsmedborgare"

Tipsa oss!

Har du något du vill berätta eller kanske fångat något intressant på bild?

Skicka tips