Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Insändare: Det skulle väl aldrig vara möjligt i Sverige?

Annons

Om vi ska nämna några personer och deras insatser för mänskligheten, som vi som land känner stor beundran och stolthet över, så är det Raoul Wallenberg och Dag Hammarskjöld.

Raoul Wallenberg räddade tusentals judar från nazisternas förintelse och Dag Hammarskjöld, FN:s generalsekreterare 1953–61 fick postumt Nobels fredspris.

Vi som land känner stolthet för deras mod och deras arbete för en bättre värld och vi lyfter gärna deras insatser i internationella sammanhang. Vi är stolta över vårt lands inställning att i alla lägen skydda och följa de dokument som FN:s länder undertecknat när det gäller mänskliga rättigheter.

Men tänk, jag hörde talas om ett land i fjärran som deporterade barn och ungdomar till världens farligaste land där de riskerar att utsättas för våld och förföljelser och riskerar dödsstraff på grund av sin tro, sin sexuella läggning eller den folkgrupp de tillhör.

Barn som med livet som insats flytt och sökt skydd från våld och förföljelser nekades skydd och skickades tillbaka trots larmrapporter om attentat och avsaknad av skyddsnät i det land de skickas till. Allt enligt de lagar och regelverk som gällde i landet i fjärran. Detta land larmade om att de hade stort behov av arbetskraft. Men fortsatte ändå att deportera unga människor vars högsta önskan var att få göra rätt för sig genom att arbeta och betala skatt. Detta var också förenligt med landets regelverk.

Inte är det möjligt i ett land där vi är stolta över och vill fortsätta arbeta för alla människors lika värde?

Det sas att landet i fjärran hade lagar och regler som inte hindrade att miljarder kunde passera genom landets största banker utan att beskattas. Man ville hellre fokusera och lägga skulden för brister i välfärden på kostnaderna för invandringen än synliggöra de stora skatteintäkter som landet gått miste om när miljarder "tvättats" i systemet. Allt förenligt med det regelverk som gällde i landet.

Men när jag tänker efter så är det kanske inte så förvånande, eftersom vissa av de styrande i landet, trots att de upprepade gånger intygat att de tar ansvar för landet, inte kunde ta ansvar för sina egna liv utan bodde och fick statsbidrag för att bo kvar hos sina föräldrar. Allt var förenligt med landets regelverk.

Puh, jag andas ut, detta skulle väl ändå aldrig vara möjligt i Sverige? Inte är det möjligt i ett land där vi är stolta över och vill fortsätta arbeta för alla människors lika värde? Det som Raoul Wallenberg och Dag Hammarskjöld offrade sina liv för.

Ingrid Lindblom

Tipsa oss!

Har du något du vill berätta eller kanske fångat något intressant på bild?

Skicka tips

Tipsa oss!

Har du något du vill berätta eller kanske fångat något intressant på bild?

Skicka tips
Annons