Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Insändare: En ny låginkomstutredning behövs

Annons

Vi som är lite äldre minns uppståndelsen kring låginkomstutredningen när LO-ekonomen Per Holmberg i slutet av 1960-talet började publicera sina förfärande resultat, som pekade på en svensk verklighet som sällan varit synlig - att var tredje löntagare hade mycket låga inkomster.

Utredningens resultat uppskattades inte av den socialdemokratiska partiledningen. Vid den här tiden hade finansminister Gunnar Sträng börjat tala om att välfärdsbygget var färdigt, att det bara återstod några smärre finjusteringar. Låginkomstutredningen innebar ett grundskott mot dessa slutsatser.

Utan att tala med Olof Palme lade Gunnar Sträng och inrikesminister Eric Holmqvist ner utredningen. En utredning som till och med gillades av oppositionen.

Olof Johansson, Centerpartiet, motionerade 1972 om att låginkomstutredningen skulle göras permanent. Motionen avslutas med följande kommentar:

”Allt talar för att låginkomstutredningen behövs också i fortsättningen. Vi föreslår därför att en utredning, av samma karaktär som den låginkomstutredningen hade, tillsätts och ges möjlighet att arbeta kontinuerligt efter samma organisatoriska modell, kompletterad med en parlamentarisk referensgrupp, och att vidareutveckla de undersökningsmetoder som använts av låginkomstutredningen. En sådan permanent låginkomstutredning kan tillföra undersökningar och material i den fortsatta reformdebatten som onödiggör många av de nu arbetande utredningarna och i varje fall deras kartläggningsuppgifter.”

Tänk om denna motion hade gått igenom! Hur hade samhället då sett ut idag? Hade klyftorna fortsatt öka? Hade det inte funnits pengar till skola, vård och omsorg? En permanent låginkomstutredning som rullat på i tvärpolitiskt samförstånd i 50 år. Den hade nog gjort skillnad. Och vad mycket politiskt tjafs vi hade sluppit.

Det formella skälet till att utredningen lades ner var att Rudolf Meidner, LO, lämnade uppdraget som utredningsman. Att någon ny utredningsman inte utsågs berodde på att delar av regeringen, och då särskilt finansminister Gunnar Sträng, inte kunde fördra Per Holmbergs agerande som huvudsekreterare.

Det fortsatta arbetet skedde i en arbetsgrupp inom regeringskansliet. Samtliga som skrev underlagsrapporter till utredningen fick möjlighet att fullfölja detta arbete och Per Holmberg gavs utrymme att skriva ett betänkande om hur låginkomstutredningens arbete skulle fortsättas.

En ny låginkomstutredning behövs, kanske mer än någonsin. Finns det någon politiker som vågar kämpa för det?

Katarina Nyberg

Tipsa oss!

Har du något du vill berätta eller kanske fångat något intressant på bild?

Skicka tips

Tipsa oss!

Har du något du vill berätta eller kanske fångat något intressant på bild?

Skicka tips