Annons
Vidare till dalademokraten.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Insändare: Gräv djupare Stora Enso!

Dagar som dessa fylls av många tankar och känslor: Minnen, ilska, vemod, vanmakt men också av "jävlaranamma". Min pappa, Folke, jobbade i Kvarnsvedens pappersbruk (KP) hela sitt yrkesliv, det blev 48 år. Likaså jobbade hans hans far, min farfar. Släktingar, vänner och grannar har gjort och gör fortfarande sina skift där.

Sedan nedläggningsbeslutet kom har jag tittat i minnesböcker om KP och läst gamla dokument. Jag hittade en "gratifikation" innehållande åtta aktier i Stora Kopparbergs Bergslags AB, som Folke fick som "för långvarig insats i företagets tjänst". Han förärades också en guldklocka vid en stor bankett på Lugnet 1973, där många veteraner var med. En rolig detalj är att flera av "gubbarna" hade så grova handleder att klockarmbanden inte nådde runt.

Pappa var "svarare". Han var otroligt plikttrogen och ryckte in när som helst, när det behövdes fixas reservdelar eller göras någon reparation. Tidiga mornar gällde– de flesta var på jobbet minst en halvtimme innan stämpelklockan började ticka.

Varje frukostrast cyklade han hem och min mamma hade alltid maten klar. Strax efter fyra på eftermiddagen var arbetsdagen slut. Nästan varje dag satt Tusse, hela kvarterets katt, och väntade på pappa i korsningen Nordanbäcksgatan – Kvarnforsgatan. Tusse skulle lifta med pappa sista biten, endera på pakethållaren, på styrstången eller till och med vinglandes på pappas hatt! Sorgen var stor när Tusse blev påkörd och måste avlivas...

1975 firades 75-årsjubileet med pompa och ståt – men jag vägrade gå. Då var jag ung och radikal och tyckte att arbetarna utnyttjades att Stora inte betalade tillräckligt i lön och att arbetsmiljön var dålig.

I böckerna jag läser nu nämns det om både dödsolyckor, bränder, produktionsstopp, uppsägningar och en och annan strejk, Men också om produktionsrekord, innovationer, miljöarbete, facklig kamp, yrkesstolthet och sammanhållning.

Jag känner ilska över ett beslut som kom som en chock för de flesta, ett beslut som fattats långt över våra huvuden, ett beslut som enbart styrs av lönsamhet och avkastning. Ett beslut som kan få enorma konsekvenser för oss i Kvarnsveden, i Borlänge och långt utanför länet

Jag kan dock fortfarande minnas min ilska över hur "storkapitalet" handskades med arbetarna. Jag kan fortfarande minnas hur arg jag var när pappa kallades ut på storhelger för att jobba, hur arg jag var över att mamma tvingades skrubba sotiga och oljiga arbetskläder, lappa och laga brännhål på slitna skjortor och byxor, eftersom en själv fick stå för arbetskläderna.

Nu infinner sig också en ilska, kanske av ett annat slag. Jag känner ilska över ett beslut som kom som en chock för de flesta, ett beslut som fattats långt över våra huvuden, ett beslut som enbart styrs av lönsamhet och avkastning. Ett beslut som kan få enorma konsekvenser för oss i Kvarnsveden, i Borlänge och långt utanför länet.

Var finns ansvaret för det som nu händer? Vd:n talar om hur tungt hennes hjärta är och att de har vänt på varenda sten. Denna bolagsledning, som vill framstå som så kompetenta och framtidsinriktade, kunde inte de se var utvecklingen var på väg? Kunde de inte ha påbörjat ett omställningsarbete mycket tidigare? Och att "vända på varenda sten" – inbegriper det också att ta en smula av de stora vinster som ägarna gjort genom åren?

Vi i Borlänge har fixat omställningar förr. Så där kommer känslan av ett jävlaranamma in

Arbetarna tog sitt ansvar, de gick till och med med på löneavdrag förra året, staten tog sitt ansvar då - Stora Enso fick mångmiljonbelopp i stöd för korttidspermitteringar.

Som många redan vittnat om: Vi i Borlänge har fixat omställningar förr. Så där kommer känslan av ett "jävlaranamma" in. Vi gör det igen – men det kommer att ta tid och det kommer att krävas sammanhållning, kreativitet, uppoffringar och uthållighet.

Och till Stora Enso vill jag säga: Gräv djupare i marken, det vill säga i aktieutdelningar, i sparat kapital, i nytänkande, i samarbeten. Nu är det dags för payback-time!

Annakari Berglund

Kvarnsvedsbo

Tipsa oss!

Har du något du vill berätta eller kanske fångat något intressant på bild?

Skicka tips