Annons
Vidare till dalademokraten.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Insändare: Kompisarna betalade mina räkningar

Det finns hopp i jobbiga livssituationer. I fjol ungefär vid den här tiden, snuddade jag vid bottendjupet. Som arbetslös, hamnade jag mellan två "trygghetssystem", a-kassan och aktivitetsstöd, då jag, dumt nog hoppat av a-kassan för att prova på en coachverksamhet i några månader. Jag trodde att detta skulle hjälpa mig till passande arbete, därför satsade jag.

Kommunen tyckte att jag legat precis på ekonomiska normen och lite över, men att jag då borde ha kunnat spara och lägga undan en summa varje månad som backup. Den som lever i verkligheten med halvstora barn, vet att halvstora barn kostar. Så att spara var uteslutet då för oss. Inte ens ett tillfälligt socialbidrag fick jag.

Inte ens ett tillfälligt socialbidrag fick jag

Eftersom jag anser att varje barn ska få välja fritidsaktivitet efter intresse, inte efter vad man har råd med, så har hjälpen i nöden delvis varit att få ekonomiskt stöd av fina majblommeföreningen.

I fjol, kom räkning på räkning. Bilskatten för rostiga bilen och annat som dyker upp en gång per år. Några som jag brukade låna mindre summor av, och sedan vara noga med att återbetala, sa blankt "nej" då jag denna gång bad om lån.

Det gjorde så oerhört ont i hjärtat att få höra ordet "nej" av just de som jag litade på. De tyckte nu att jag skulle lösa min situation. Och inget mer skulle jag själv ha önskat!

Men det tär oerhört mycket på kropp, hälsa och självförtroende att vara arbetslös

Men det tär oerhört mycket på kropp, hälsa och självförtroende att vara arbetslös. För varje kommentar man får, sjunker blicken och modet ytterligare. En del mäter människovärde enbart i arbetade timmar i förvärvsarbete eller eget företagande. Allt mäts i pengar och även din nytta som människa.

I min vänkrets fanns några troende familjer, kristna. Jag suckade ut om min situation, kanske i förbigående, sådär som man kan göra då man är trött och slut till vardags som förälder. En dag via Internet kom ett meddelande som jag först inte riktigt trodde på. Några barnfamiljer hade samlat ihop pengar till så väl min hyra som bilskatten! De behövde nu mitt bankkontonummer för överföring.

De sa också att jag fick göra vad jag ville med pengarna men att en del skulle gå till bilskatten. Nej, jag behövde inte betala tillbaka och jag var inte skyldig dem något. Varken framtida tjänster eller annat. Skuldfri!

Den börda jag hade känt, lättade med ens. Inombords liksom sjöng jag. Och den natten sov jag väldigt gott och kände mig trygg och värdefull. Både hyran och bilskatten kunde nu betalas in.

Älskad

Tipsa oss!

Har du något du vill berätta eller kanske fångat något intressant på bild?

Skicka tips