Annons
Vidare till dalademokraten.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Insändare: Tid att rannsaka sig själv

Så här i coronatider får man mycket tid över att reflektera över sitt liv och sig själv. Tid att rannsaka sig. Lever jag rätt?

Lever jag det liv jag vill leva? Vad gör jag fel? Och vad gör jag rätt? Vad kan jag bli bättre på? Hur kan jag bli en bättre version av mig själv?

Jag har tagit på mig tagelskjortan, så här kommer min reflektion över mig både som individ och debattör.

Jag har insett att jag troligen är världens sämsta kristen

Jag har insett att jag troligen är världens sämsta kristen. Jag citerar gärna Bibeln, men att leva därefter klarar jag inte. Jag kastar ofta första stenen. Går inte in genom den trånga porten, utan tar den vida. Samlar skatter på jorden istället för i himlen. Tar ut flisan ur min broders öga innan jag tar ut bjälken i mitt egna.

En god vän jag har, vi kan kalla honom Jukka. Han kallar sig inte kristen och inte heller excellerar han i bibelkunskaper och bibelcitat. Men han handlar i stort på ett sätt som inte står Jesus efter. Han har tagit sig an flera utsatta personers väl och ve, dömer ingen och behandlar andra på det sätt han själv skulle vilja bli behandlad. Det är att vara en sann kristen.

Jag måste vara världens sämsta sosse. Följer sällan partilinjen. Kritiserar partiet och dess företrädare i parti och minut. Sitter aldrig still i den berömda båten. Kritiserar ofta både partiledare och partiets politiska strategi. En lyx man ju kan sysselsätta sig med som relativt maktlös gräsrot utan ett enda parti- eller förtroendeuppdrag.

Jag är världens sämsta feminist. ROKS ordförande, Jenny Westerstrand har sagt, apropå att många människor, män som kvinnor, vill bidra till den feministiska kampen: "Mitt bästa tips till män är att donera pengar. Tipset till kvinnor är att engagera sig i kvinnojourernas arbete." Jag håller med henne. Men jag gjorde en gång precis tvärtom. Engagerade mig i en kvinnojour. Men donerade inga pengar. Och jag har tagit utrymme från feminister när jag egentligen borde lämna utrymmet och tolkningsföreträdet till kvinnor och tjejer. Inte speciellt feministiskt.

Men även om jag har brister i mitt omdöme så jobbar jag på mig själv. Jag är inte främmande för att ändra en åsikt när det visat sig att min åsikt inte håller. Det finns nog inte en självhjälpsbok jag inte läst. Jag tar mina antidepressiva. Går till min psykolog. Mediterar. Och lyssnar på radiopsykologen.

Kanske borde vi alla jobba lite mer på oss själva. Den enda man har att förlora är den sämre version man var. Och det enda man riskerar är att må bättre. Och bli lite klokare.

Patrice Soares, debattör

Tipsa oss!

Har du något du vill berätta eller kanske fångat något intressant på bild?

Skicka tips