Annons
Vidare till dalademokraten.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Insändare: Vad görs för alla som bor i hyresrätt - när ekonomin kraschar?

"Amorteringskravet tas bort för pressade bolånekunder..."

Det är ju strålande nyheter för alla som äger sina hem och nu hamnat i ekonomisk knipa för att de förlorat jobbet.

Men, ett par frågor bara: Vad görs för alla som bor i hyresrätter som också får sin ekonomi kraschad i dessa coronatider? Vad händer med alla oss lågavlönade som betalar dyra hyror utan möjlighet att påverka våra boendekostnader med amorteringar och räntor?

Personligen har jag levt hela mitt liv på marginalen, oftast på minussidan, men jag har för en gångs skull "rätt" utbildning, och jobbmöjligheterna är just nu gynnsamma för undersköterskor, så jag klarar mig. Men hur blir det för de som blir utan jobb och inte längre klarar av utgifterna?

Som jag ser det, slår kriser av det här slaget alltid hårdast mot dem som redan kämpar för att hålla sig över ytan. Slopade amorteringskrav för bolånekunder kan innebära tusenlappar mindre i utgifter för de som "äger" sina hem, men jag har inte sett några förslag på reglering för oss som hyr!?

Mitt förslag för att lösa detta, och faktiskt många andra ekonomiska samhällsproblem, är att omedelbart klubba igenom "basinkomst" som ny standard i Sverige. En skälig nivå bör hamna på boendekostnad plus existensminimum.

Tänk bara på all förnedring det innebär att behöva tigga och be, bevisa och övertyga, om vår självklara rätt att överleva

"Men vart ska de pengarna tas ifrån?"

Jo, basinkomst ersätter alltså sjukpenning, sjukersättning, pensioner, försörjningsstöd, a-kassa, utbildningsbidrag och alla andra ersättningar som ju faktiskt redan betalas ut. Visst, nivåerna får såklart regleras upp för pension och sjukersättning (tidigare förtidspension) så det följer den "intjänade livsgärningen". Men i övrigt ska alla alltså garanteras en inkomst som går att överleva på.

Egentligen är det alltså samma pengar som redan pumpas ut, med den skillnaden att dagens system skapar ännu större kostnader och psykiskt lidande än nödvändigt.

Tänk bara på all förnedring det innebär att behöva tigga och be, bevisa och övertyga, om vår självklara rätt att överleva. Tänk på alla resurser som går åt bara för Socialens utredningar, eller alla läkarbesök och undersökningar för att fastställa att medborgaren ska få mat på bordet. Och ovanpå det har vi den enorma administrationen. Allt detta skulle kunna dras ner till ett minimum genom att lagstadga allas rätt till basinkomst. Allt skulle ske under en myndighet istället för det kostsamma byråkratisystemet vi har nu.

Jag tror även vi skulle få se stora besparingar på att den mentala folkhälsan förbättras. Dagens system gör folk sjuka!

Oron över att inte veta hur ekonomin ser ut månad för månad är bland det mest destruktiva jag upplevt under mina fem år som sjukskriven för utmattning.

Att behöva övertyga läkare och myndigheter var och varannan månad är sjukt förnedrande och ångestframkallande. Jag vet att det kraftigt fördröjde min återhämtningsprocess. Säkert med ett par år! Det är inte ekonomiskt försvarbart!

Ändå har jag det inte så illa som alla som måste söka försörjningsstöd (socialbidrag). Där har vi den allra värsta sortens förnedring, när hela ens liv ska blottas under lupp. Det ska utredas och nekas, överklagas och utredas igen. Och ingen människa känner sig så liten och värdelös som den som hela tiden ska matas med att den får överleva "på nåder".

Nu har vi ett ypperligt tillfälle att reformera hela den ekonomiska samhällsstrukturen från grunden och bli ett av världens modernaste länder. Förr eller senare måste vi ändå komma dit, så varför inte "förr"?

Stojfen

- Dalmas utan knätofsar

Tipsa oss!

Har du något du vill berätta eller kanske fångat något intressant på bild?

Skicka tips