Annons
Vidare till dalademokraten.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Insändarreplik: "Folkhemmets nostalgi bottnar i mänsklig tragedi"

Insändarreplik till Helge Eriksson och Berit Fredriksson (DD måndag den 13 januari).

Uppbyggandet av det svenska välfärdssamhället kallades för folkhemsbygget, något som ses som succéhistoria inte minst med tanke på att Sverige som land utvecklats från 1920 talet till 1980 bland annat av den industrin som gick på högvarv och resulterade i en rekord snabb ekonomisk tillväxt under 1950 och 70 talet. Detta var som följd efter andra världskriget då Sveriges export var mycket hög. Ökningen i arbetsproduktiviteten var näst snabbaste tillväxten för att sedan sjunka fram till 1996. Alltså här finner jag inga motsättningar med vare sig Lena eller Helge som svarar mig på min artikel om folkhemmet.

Men att levnadsstandarden ökade, innebar det inte att folkhemmets baksidor kan döljas på något sätt. Elchocker, steriliseringar och experimentet på de som kallades för hopplösa fall gör oss ständigt påminda. I Dalarna, i Säters sjukhus inom mentalvården praktiserades våld och omfattande respektlöshet mot mänskovärdet.

Jag är fly förbannad och ledsen över det som skedde i folkhemmets namn

Hade väggarna kunnat tala, så hade vi nog behövt sätta den vänstra handen över pannan och den högra över hjärtat, för att orka sätta sig in i olika öden. Allt praktiserades med stöd av lagen. Övergreppen på människorna hade även ett ekonomiskt syfte. Inga oönskade skulle belasta försäkringssystemet. Alltså ingen skulle kunna fortplanta sig eller hävda sin rätt. Alltså folkhemmet var en grogrund för ett samhälle där vi och de existerade, då även en tid då klass och kulturgränser förändrades och nya kulturklyftor växte fram.

Jag är fly förbannad och ledsen över det som skedde i folkhemmets namn. Jag ömmar för de kvinnor som var 63000 till antalet och att 31 procent var under 21 år som motvilligt steriliserades. De berövades sin ungdom, sina drömmar och framtidsutsikter. Och här finner jag utan att tala om förintelsen, några likheter, i synnerhet när samhällsdebatten som i både fallen lyste från sin frånvaro.

Man blundade, höll för ögon och öron, precis som i den totala dödstystnad som rådde under förintelsen. Livsfarligt. Dessa paralleller kan ingen undkomma. Att använda folkhemmet som om begreppet var synonym med värme och nostalgi är snarare en tragedi som framstående socialdemokrater borde lära sig av. Och att försöka få ett nytt innehåll till begreppet folkhemmet blir nog svårt. Inte ens Göran Person lyckades med det när han försökte döpa folkhemmet till det gröna folkhemmet. Alltså, jag och Berit är överens. Det vi inte överens om är att användningen av ordet folkhemmet som ett begrepp för något gott. Och att lära sig av historien är en bra insikt.

Avslutningsvis vill jag säga att de etablerade kollektiva föreställningar som socialdemokrater använder i begreppet folkhemmet utmanar och producerar, inte minst med tanke på när ord och handling går isär. Folketshems nostalgi har sin historia i en mänsklig tragedi som vi bör tala mycket mer om idag.

Katarina Gustavsson (KD)

Tipsa oss!

Har du något du vill berätta eller kanske fångat något intressant på bild?

Skicka tips