Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Inte säkert att Socialdemokratin orkar resa sig

Annons

Nej, jag brukar inte intressera mig alltför mycket för opinionsmätningar. De är för många och eftersom vi lever i ett slags känslosvallens politiska kultur saknar de ofta varaktig substans. Men när Statistiska centralbyrån nu kommer med sin årliga höstmätning måste man ändå stanna till. Den är på sätt och vis alla opinionsmätningarnas moder och görs på det minst lättvindiga sättet av alla mätningar, med fler deltagare.

Och här slår det emot oss: Sverigedemokraterna ligger på 19 procent. Det är högt över det senaste valresultatet. När jag strax efter publiceringen av mätningen slog upp olika mediesajter lyste Åkessons nuna och ibland leende emot en överallt.

Är det alltså så? SD har slutligen parkerat sig som det tredje största partiet, med häng på det näst största?

Nej, jag tror det är en alldeles för tidig slutsats. Mätningen som SCB nu kommer med avslutades dagen efter att det senaste migrationspolitiska utspelet kom från regeringen, det som gick i väldigt restriktiv riktning. Regeringen Löfvens nödvändiga men hårdare linje, som utan tvekan är brutal och delvis hycklande (eftersom den de facto urholkar de praktiska möjligheterna att söka asyl) tycks ha stöd av en väldigt stor majoritet av väljarna – kanske uppåt 8 av 10 väljare. Får den nya linjen effekt i form av minskat asyltryck mot Sverige är jag rätt så säker på att den inhemska politiska situationen lugnar ner sig och att därmed SD får svårare att vinna terräng.

Sedan mitten av sommaren har den politiska debatten i Sverige enbart dominerats av flyktingfrågan. Amtalet asylsökande ökade plötsligt dramatiskt från sensommaren och framåt – Sverige tog emot 80 000 under två månader i ett historiskt rekord – och länge såg det samtidigt ut som att regerungen inte tänkte göra någonting alls år situationen. Löfven upplevdes som handfallen. Fältet lämnades helt öppet för SD. Jag tror att den mätning som nu ger SD dessa 19 procent i huvudsak avspeglar det läge som länge rådde.

Men det är något mer som inträffar när enbart en enda fråga, flyktingfrågan, hamnar i centrum för all politisk debatt. Vänsterns och i synnerhet socialdemokratins klassiska kärnfrågor, välfärden i vid mening, hamnar helt i skuggan. Agendan förskjuts högerut. Inget utrymme finns för att diskutera bättre a-kassa, äldreomsorg eller till exempel klimatfrågor.

När det dessutom kombineras med det oerhört dystra faktum att socialdemokratin under lång tid inte visat minsta tecken på att vilja lyfta välfärden och göra det som krävs - höja skatter för höginkomsttagare samt satsa på en mer expansiv ekonomisk politik för att frigöra resurser för nödvändiga investeringar – ja, då träder inför väljarna ett visionslöst parti fram som tycks stamma och harkla sig inför alla avgörande framtidsfrågor. Socialdemokraterna dryga 27 procent i SCBs mätning är det sämsta partiet fått sedan mätningarna började.

Jo, jag tror som sagt ändå att SD nu nått en kulmen. Men för att detta avgrundsparti ska falla tillbaka och återvända till den avgrund det kom ifrån, räcker det inte med att asyltrycket minskar på Sverige. Det som krävs är att socialdemokraterna vågar ta ett resolut steg ut ur den ekonomiska politik som förts sedan länge och ut ur den rädsla partiledningen uppenbarligen har för att utmana den borgerliga konsensus som i grunden fortfarande råder i svensk politik.

Om inte det sker så bevittnar vi nu, i dessa dagar, hur svensk politik istället tar ett historiskt steg till höger. Sedan trettiotalet har det funnits ett progressivt grundackord i all svensk politik. Det har skapats genom folkhemsbygge och välfärdsreformer och det klingade länge starkt genom alla institutioner och bland väljarna. Sedan egentligen nittiotalet har det ackordet sakta men säkert klingat av. Socialdemokratin har alltmer stått utan vision. De visioner man haft har desarmerats av de ekonomiska verktyg man tagit i händerna:, framförallt budgetdisciplinen. Under samma era har partiet nästan helt mist den folkrörelsebas det stått på.

Om inte socialdemokratin lyckas hitta en formel för att nystarta tänkandet är det snart ett parti som för gott parkerat sig på runt 25 procent av väljarna. På sikt kanske det kan kompenseras av att Vänsterpartiet växer – jag skulle gilla det – men för närvarande tyder inte mycket på det.

Kort sagt: Jag tror SD kommer att falla tillbaka. Men det är inte alls säkert att socialdemokratin orkar resa sig. Vi kan leva i historiska tider. Dystra historiska tider.

Annons