Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Israels val och Löfvens jobb

Annons

Valet i Israel slutade med en seger för högern. Det traditionella högerpartiet Likuds ledare Benjamin Netanyahu är numera evig regeringschef i Israel. Frågan är bara vilka partier, utöver hans eget, som ska ingå i regeringen.
Visserligen backade Likud i valet till cirka 25 procent av rösterna och parlamentet Knessets 120 platser. Men ihop med gamla och nya högerpartier, de flesta med fundamentalistiskt religiöst judiska och konservativa förtecken, fick Netanyahu exakt hälften av Knessets mandat om partierna till höger om Likud räknas in.
Partierna till vänster fick lika många mandat, 60, enligt preliminära valresultatet. Ett nytt sekulärt mittenparti fick 19 mandat av dem och blev näst största parti efter Likud och störst i det vänstra av parlamentets två blockbildningar.
Netanyahu väntas dock gå utanför blocken för att bilda en bred regering. Men den riskerar att bli bräcklig eftersom partierna till höger och vänster om Likud har oförenliga åsikter om hur varaktig fred med palestinierna ska åstadkommas.
Partierna till höger om Likud vill inte ens ha fredsförhandlingar, vilket partierna till vänster är öppna för.
Frågor om Israels säkerhet och försvar har varit dominerade i valrörelsen. Det skiljer valet i Israel från de i många andra länder, där frågor om jobb och den offentligt finansierade välfärdens utformning vanligtvis dominerar i valen.
Apropå jobb sa S-ledaren Stefan Löfven i Dagens Nyheter i går att hans parti avser att fokusera på den frågan i nästa val. Även om det finns fog för det, med en massarbetslöshet på 400 000 utan jobb och hög arbetslöshet bland dem som är under 25 år, är det enkelspårigt.
Frågan är ju hur det ska skapas fler jobb. Politikerna vill sällan svara på det, eftersom de inte har några bra svar. Men de har svar.
Borgerlighetens jobblinje är att lägre lönenivåer ska ge fler jobb i privata servicesektorn, om än delvis skattesubventionerad. Det rör sig om enklare tjänstejobb, som städning. En arbetsmarknad med mer tjänstefolk åt personer med höga löner och förmögenheter är borgerlighetens jobblinje.
En vänsterväg vore att inrätta fler jobb där det finns behov. Det gör det i offentliga sektorn, från äldre, sjuka, vårdbehövande.
Genom fler anställda i vården, finansierat via högre skatter, inrättas jobb som möter mänskliga behov. Ihop med jobb för att renovera Sverige, som energisnålare hus, bättre offentliga inrättningar och anläggningar, underhåll, kan ytterligare offentliga jobb inrättas. Främst Vänsterpartiet pläderar för denna väg.
Socialdemokraterna står mellan två hötappar. Partiet är vagt för rutavdrag, om än i mindre grad än dagens rut, och annat som ger fler lågavlönade tjänstejobb.
Samtidigt har partiet en tro på att mer utbildning åt fler ska ge fler jobb som är konkurrenskraftiga internationellt.
Sådant som utbildning och att gynna innovationer talar Löfven gärna om. Det är bra, men ger inte så mycket och tar tid.
Att säga sig ha en jobbpolitik är som att säga sig ha en energipolitik. Det behöver preciseras. Är det kärnkraft, kolkraft, vattenkraft, vindkraft, solkraft eller vågkraft man vill ha?

Robert Sundberg