Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Jag är beredd att satsa en flaska nattvardsvin

Den kanske sista sommardagen i år gick folk och röstade i kyrkovalet och den första höstdagen föreligger resultatet: Litet kulet och blåsigt, men ändå mycket kvar av värmen i stora delar av landet. Valdeltagandet tycks ha ökat med någon procent och det skulle inte förvåna mig om den trenden är bestående så att vi nästa gång får se ytterligare en ökning.

Annons

Att valdeltagandet ökade något beror på ett större medialt intresse än tidigare och det i sin tur har förmodligen att göra med Sverigedemokraternas ambitioner i kyrkovalet. Många gick nog och röstade just för att lägga sin röst mot främlingsfientligheten.

Nu görs tolkningen på många håll att valet var en framgång för Sverigedemokraterna. Men det är inte så givet att saken bör ses på det sättet: Partiet ligger nämligen en bra bit under de resultat det fått i opinionsmätningarna det senaste året.
Bäst gick det faktiskt för den rödgröna sidan, om uttrycket tillåts i sammanhanget. Socialdemokraterna fick runt 30 procent i valet till kyrkomötet (riksnivån) och även vänsterns lista gick bra. På kyrkomötet ska ingen regering utses så där slutar jämgörelserna med de vanliga riksdagsvalen.
Hur det ser ut i stiften och de olika församlingarna är svårt att överblicka just nu. Men i Västerås stift, där Dalarna ingår, fick exempelvis Socialdemokraterna i valet till kyrkomötet nästan 34 procent och centerpartiet 17.

Det positiva är trots allt att något fler väljare och medborgare i allmänhet nog fått upp ögonen för att det är en poäng att Svenska kyrkan har ett band till den vanliga politiken. I själva verket är det en rätt fantastisk utveckling som Svenska kyrkan har genomgått – även långt innan stat och kyrka skildes åt.
För bara några generationer sedan var kyrkan i stort sett en reaktionär instans i det svenska samhällslivet. Den bar upp den gamla överheten och injagade ofta skuldkänslor och märkliga föreställningar om kön och sexualitet hos generationer uppväxande släkten.

Idag är Svenska kyrkan ofta en plats där de mest avancerade och livaktiga diskussionerna förs om vår tids stora frågor: Global rättvisa, klimat, genus. Många av de bästa samtalen, diskussionskvällarna om dessa frågor har jag bevistat i Svenska Kyrkans hägn. Gör tankeexperimentet att den svenska kyrkan skulle lämnats åt sig själv under förra seklet fram till idag och vi kan vara säkra på att den varit en tummelplats för inåtvänt religiösa synsätt, djup konservatism och allmän efterblivenhet.

Det viktiga med Svenska Kyrkan är att den på olika krångliga sätt lyckats förhålla sig till den våg av sekularisering som gått genom västvärlden och som jag ser som ett stort framsteg. Sekularisering betyder att kyrkans makt över våra liv och över politiken minskar. Men det betyder inte att religiositeten behöver minska. Snarare omstöps den.
Jag brukar beskriva det som att det under loppet av hundra år ägt rum en massomvändelse från kristen dogmatism till fri mysticism: Väldigt många har en religiös känsla inför livet, om så det bara handlar om en högtidlig känsla inför kyrkorummet, en rad av poeten Tomas Tranströmer eller rentav något slags panteistisk förnimmelse av denna gröna planet och biosfärens Gaia.

Svenska kyrkan har levt med i denna enorma samhällsförändring, ofta sengångaraktigt, men ändå levt med. Det är knappast någon slump att det enda religiösa språkrör som gjort avtryck i Sverige de senaste tjugofem åren är KG Hammar.
Frikyrkorörelsen har däremot inte lyckats producera några intellektuella profiler av allmänintresse. En gång i tiden var det ur frikyrkoleden som viktiga demokratiska impulser kom, men så verkar det inte vara längre (även om undantag finns). Tittar vi planetärt på frågan är det bara att peka på det hopplösa ledarskiktet inom den katolska kyrkan för att se vad religiös beröringsskräck med politiken leder till.

Så hur ser framtiden ut för Svenska kyrkan? Sakta men säkert kommer naturligtvis antalet medlemmar att minska. Men jag skulle tro att läget till slut stabiliserar sig. Jag är beredd att satsa en flaska nattvardsvin – alkoholfri – på att Svenska kyrkan även nästa kvartssekel kommer att förbli en viktig röst och en betydande institution i det svenska samhällslivet. I varje fall om den inte sluter sig och återgår till dogmerna.

Göran Greider
goran.greider@daladem.se