Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

”Jag längtade tillbaka till kaffedoften jag växte upp med”

Annons

Flera gånger har Kaffebönans ägare fått lägga om riktningen, när marknaden förändrats. Men vd Anders Tunestam, som växte upp med doften från kafferosteriet, släpper inte själen i företaget.
Det började i familjens källare på Stationsgatan 11. Farfar Helmer Johansson var specerihandlare med två butiker på 1920-talet, i Forssa och i centrum.

– Då rostade man kaffe i butiken. Farfar tyckte att kaffehanteringen var kul, så han sålde butikerna, köpte rostmaskin och drog i gång produktionen.
Så kom kriget, med stängda gränser och surrogatkaffe.
– Verksamheten gick på sparlåga, men man lyckades överleva.
Efter kriget kom även Anders far Kurt Tunestam med i företaget. Han tog över på 50-talet.
Anders föddes 1959 och växte upp i huset ovanpå rosteriet.

– 1962 hade pappa planerat och byggt nytt rosteri. Det blev mer riktig fabrik, nya maskiner.
Kafé och restauranger blev de huvudsakliga kunderna. Årsproduktionen ökade snabbt från 200 till 1600 ton. Det var en rikstäckande verksamhet och Anders minns hur man skickade iväg järnvägsvagnar i mitten av 70-talet.
När Tunabröd blev uppköpta tog Kaffebönan över deras lokaler 1977.
– Så -84 sålde familjen företaget till Nestlé, berättar Anders som först jobbade för de nya ägarna på huvudkontoret i Bjuv. Snart ville Nestlé in på konsumentmarknaden och köpte Zoega som var starka i södra Sverige. Anders hoppade av koncernen och flyttade till Stockholm och en tillvaro som kaffeagent.
Våren 1990 blev han kontaktad av Nestlé som bestämt sig för att koncentrera verksamheten helt till Zoegas. Kaffebönan skulle ut ur koncernen.

– Det fanns två alternativ - antingen skulle Kaffebönan läggas ned eller så erbjöds jag att köpa befintlig produktionsanläggning och ta över personalen. Han valde det senare.
– Jag var ung och fylld av entusiasm, men det skulle inte bli så enkelt...
Han fick börja om från början, satt med en produktionsanläggning dimensionerad för 2,5 tusen ton per år - men utan marknad. Nestlé hade plockat russinen ur kakan.
– Jag skar i kostnader, tvingades säga upp befintlig personal och satsade på dagligvaruhandeln. Vi lanserade märket Kaffedax, med utgångspunkt billigt men hygglig kvalité och träffade rätt, volymerna ökade.

I slutet av 90-talet hade företaget investerat 9,6 miljoner i produktionsanläggning, hade rikstäckande försäljning med nästan 800 butiker i kundregistret. Då blev det riktigt tufft.
– De stora butikerna med ICA i spetsen blev större, det blev centralstyrda upphandlingar, man lanserade egna märken.
På 1,5 år tappade Kaffebönan 700 butiker.
Anders Tunestam kunde konstatera att det blev som han förespått i ett brev till handelsminister Pagrotsky, där han påpekade att utvecklingen skulle innebära att små produktionsenheter slogs ut medan produktion flyttades utomlands. De större kedjorna fick mer makt. Kaffebönan fick stuva om produktionsapparaten och söka nya marknader.

– Lite gick vi tillbaka till vår historia, bearbetade kafé och restaurangmarknaden lokalt. Sedan har arbetsplatsfikandet tillkommit.
Kundantalet har ökat successivt och nu har Kaffebönan 600 maskiner ute i Dalarna. Företaget omsätter drygt 20 miljoner i år och är fortsatt inne i expansiv fas. Man har idéer på gång och ska även titta utanför länsgränserna. Satsningen på det lilla rosteriet fortsätter.
– Det är mitt intresse - och jag har längtat tillbaka till kaffedoften jag är uppväxt med, säger Anders Tunestam. 

Lena Relte