Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Jag missade Perseidernas stjärnfall

När jag var barn var sommaren ändlös
och tiden bara en
stig genom tät grönska – bakom
varje krök en ny början.

Annons

Jag lekte i begynnelsen och begynnelsen
lekte med mig.
Och den kompis som fyllde hela munnen
med daggmask för att imponera
gjorde det med
överlägsna, triumferande ögon.

* * *

När jag var ung
räknade jag heller inte dagarna
som gått, bara de som skulle komma.
Jag såg stint framåt, otåligt.
En känsla genomfor mig av att detta liv
är till för detta liv och jag
var aldrig orolig för någonting.

* * *

Nu på mitt femtiofjärde år
tänker jag ofta på tid
i termer av – civilisationer.
Den mänskliga hjärnan förblir förhistorisk.
Neuronerna vaknar under en
afrikansk sol men finner
att det är svensk sensommar:
Solrosorna är högre än jag
i trädgården och när blommor befinner
sig i ögonhöjd med en människa
blir man faktiskt paff:
Jag skulle numera kunna tala
med en solros.

* * *

Fladdermusen singlar förbi i
mörkret på gården.
Jag läser hos Darwin att benstommen
i dess vinge är densamma
som benstommen i min hand.
Bygatan ligger tyst.
Det luktar starkt av kål från de
stora odlingarna.
Snart är sommaren slut.

n n n

Det går att bestämma sig för
att bara låta
anteckningarna komma, i den friaste
av dikter, före politiken
och efter politiken som inte alltid
intresserar mig så mycket:
Felet med politiken är inte politikerna,
de är inte värre än vi,
utan just det faktum att intet
kommer före eller efter den:
Gräset borde komma före,
liksom alla dessa ansikten
som enbart ber om att få möta ett
annat levande ansikte.
Politiken borde vara som vått gräs
och Perseidernas stjärnfall.
Men den är döda på Kairos gator.

* * *

Den mänskliga hjärnan är egalitär,
mår bäst av jämlikhet.
Men de fattiga föraktas och de rika premieras.
Mer komplicerat är det inte just nu.

* * *

Det har blivit sensommar,
kyligare nätter.
Jag sörjer att jag glömde kometgruset
I förrgår natt, Perseidernas stjärnfall.
Jag räknar inte dagarma.
Jag räknar civilisationerna,
går sedan hemåt
längs byvägen med min hund.

Göran Greider
goran.greider@daladem.se