Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

”Jag tycker att jag ser ett stjärnfall – i ögonvrån”

Annons

Tre fyra minusgrader – och ett enastående skidföre. Ny snö ligger tunt över den gamla frusna och jag tycker att jag flyger över åkern och in i skogen. Ingen vallning har jag, och förmodligen går det för lätt när skidorna inte har något fäste. Men spåren ut mot myren går på platt mark och jag kan staka mig fram.
Det tar nog en tjugo minuter bort till järnvägsspåren. Där blir jag alltid stående en stund och tänker på alla de gånger man åkt med tåget som nu inte längre går. Och sedan full fart tillbaka. Det är då det händer – i ett gupp ramlar jag och lyckas bryta av ena staven. Reser mig, försöker skida iväg med en stav. Men det är nästan omöjligt.
Vad göra? Jag bryter av en björkslana och prövar den som stav. Det går faktiskt ganska bra. Även om hunden länge tror att den där långa pinnen är något hon ska leka med.
Hela vägen hem känner jag mig som Gustav Vasa.

n n

Namnens historia fascinerar alltid. På lördagkvällen har vi folk hemma och jag får höra varifrån namnet Rispers udde kommer – ett ställe vid andra älv-sidan där våreldar ibland har brunnit. För länge sedan slog sig en man ner där från byn Rista och han hette Per. Rista-Per. Som blev Rispers.

Namn berättar mycket men ibland försvinner de helt. En av de äldsta byarna i Floda hette således Bro, långt ner i fjortonhundratalet. Är den borta? Ja, namnet är borta. Men byn är kvar, och ingår i Kyrkbyn. Andra namn på små byar som är borta eller har uppgått i andra byar är till exempel Ovanmejdan och Åkersbyn.
Jag läser i Det gamla Floda om försvunna namn och byar. Men också om alla de som är kvar, efter alla dessa sekler.

n n

Dagarna före och efter nyår har jag alltid tyckt är de mest vilsamma. Man släpper det gamla och har inte börjat tänka på det nya. Det uppstår liksom ett hål i tiden, ett maskhål. Jag läser böcker som jag annars inte skulle läsa, till exempel en volym som heter Samtal med Goethe, eller John Miltons Det förlorade paradiset.

Brant fall ner genom seklerna. Och en natt är det stjärnklart när jag går ut på åkern för att rasta Stina och jag tycker att jag ser ett stjärnfall – i ögonvrån.
Göran Greider