Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

”Jag var illa däran hela första månaden”

– Jag minns bara brottstycken från den första månaden, berättar Håkan Romlin som drabbades av en stroke i form av en blödning i hjärnan, ett artärbråck, en så kallad aneurysm för 5,5 år sedan.

Annons

Han berättar att han alltid idrottat: ”Jag är mer eller mindre född med en nummerlapp på bröstet” säger han skämtsamt. Orientering och skidskytte är sporter han hela tiden utövat. I dag tränar han regelbundet på Lugnets Fysiocenter i Falun.
– Jag var illa däran hela första månaden, berättar Håkan som drabbades av stroke.
– Jag minns bara brottstycken från den första månaden, berättar han.
Till en början kunde han inte ta sig ur sängen utan måste bli lyft i en sängtravers. Under onsdagens strokeseminarium för vårdanställda höll han ett av många föredrag om sin väg tillbaka.

Han ramlade ihop på golvet hemma i köket helt plötsligt.
– Först trodde min fru att jag skämtade. När hon förstod att det var allvar ringde hon snabbt 112, berättar Håkan som höll på att stryka ett par shorts han skulle ha på en golfrunda tillsammans med kompisar.
Det var rena turen att hans fru var hemma, säger han och berättar att han inte hann tänka mer än att ”Det snurrar till” och så låg han där. Det blev ambulans till Falu lasarett där röntgen visade att han hade fått en hjärnblödning – en stroke – och sedan blev det ambulansfärd till Uppsala Akademiska.

Det blev totalt fyra månader på sjukhus, varav tre i Falun.
– När jag vaknade upp efter runt en månad kunde jag inte tala. Jag var helt utslagen. Första veckan låg jag i respirator. Den här tiden var värst för min fru för jag minns knappt något.
Håkan Romlin är van att tala, han var yrkesofficer i 17 år innan han gick över till en civil karriär 1987. En aneurysm kan vara en medfödd missbildning som det var i hans fall, berättar han.
– Jag hade tur som klarade mig så många år och det räddade mitt liv att min fru var hemma.
Efter tre veckor fick han en lättöl till maten när anhöriga var på besök.
– Då kom mitt första ord ”Skål” berättar han.
Glaset höll han i vänster hand, högersidan var helt utslagen.

Efter fyra veckor i Uppsala kom han tillbaka till Falu lasarett i ytterligare tre månader, först till avdelning 29, en strokeenhet, och vidare till rehab.
Han berättar att han fått en shunt inopererad i skallbenet så att trycket i hjärnan försvann.
– Aneurysmen har läkt ihop men jag har ett ärr som är 10,5 centimeter långt och 2,5 centimeter brett som en grop i skallen på höger sida som ett minne.
Han kom hem, fastspänd i en rullstol för att inte falla framåt. De hade huset handikappanpassats, bland annat med en ramp och borttagna trösklar. Allt det är borta nu.
Först orkade han inte ens rulla runt hjulen på rullstolen för att ta sig fram. Men all träning har gett resultat. Nu använder han varken rullstol eller rollator.
– Jag hade aldrig en tanke på att ge upp någon gång.

Kristina Vahlberg
kristina.vahlberg@daladem.se