Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jämlika barn leka bäst

Annons

I Uppdrag Gransknings program gav sig Janne Josefsson ut på turné i Sverige för att leta barn med trasiga skor som inte får tillräckligt med mat. Vi välkomnar en diskussion om barns sociala-och ekonomiska utsatthet men Uppdrag Gransknings program valde att varken titta på forskning inom området eller barnets perspektiv. Vår bild är att de enda som förlorar på den här typen av snedvriden debatt är barnen.

Tapio Salonen, professor i Socialt arbete vid Malmö Högskola, visar i sin årliga barnfattigdomsrapport med statistik från bland annat statistiska centralbyrån att den sociala- och ekonomiska utsatthet som många familjer och därmed också barn lever i ökat. I den senaste rapporten levde 22 000 fler barn i ekonomiskt utsatta hushåll år 2010 jämfört med 2008, totalt över tolv procent av alla barn i Sverige.
Tapio Salonen, beskriver situationen såhär, ”Barns och deras familjers ekonomiska villkor utgör en grundläggande förutsättning för barns goda uppväxtvillkor. Sambandet mellan barnfamiljers ekonomi och en rad centrala aspekter som barns hälsa, utbildningsmöjligheter och framtidsutsikter är tydliga”.

Det här får givetvis konsekvenser för barnens uppväxtvillkor, eftersom ekonomisk kris drabbar barnen i form av nedskärningar på föräldrars arbetsplatser, i barnens skola och på deras fritid. Vilket ökar risken att bli mobbad, få dåliga resultat i skolan och inte ta del av en meningsfull fritid.

Vi kan såklart välja att jämföra Sveriges barnfattigdom med dem i Bangladesh men det är att göra det väldigt enkelt för sig. Om en politiker skulle jämföra arbetsmarknadspolitiken i Sverige med den i Somalia skulle den politikern uppfattas som regeringsoduglig och inte ta frågan om arbetslöshet på allvar. Så bör frågan om barn i ekonomiskt utsatthet också ses. De 242 000 barn som idag jämförs med barnen i Bangladesh kommer aldrig att säga emot, därför måste vuxenvärlden ta ett ansvar för att formulera debatten rätt. Det är nämligen inte fattiga barn i fattiga länder som ska vara måttstocken när ett rikt land som Sverige diskuterar barns uppväxtvillkor i vårt land.

Barnfattigdom handlar om att barn får bära och ta ansvar för föräldrarnas utsatthet. Unga Örnars perspektiv är att det enskilda barnets bästa måste stå i centrum, oavsett bakgrund till föräldrars ekonomiska utsatthet. Det ska därmed inte spela någon roll om det är arbetslöshet, sjukskrivning eller dålig ekonomisk planering som är orsaken.
Enligt FN:s konvention om barnets rättigheter får inget barn diskrimineras, oavsett föräldrarnas ekonomiska situation. Då barn i ekonomisk utsatthet löper ökad risk för mobbing och dåliga skolresultat anser vi att det behövs en bättre politik.
Unga Örnar vill därför se en politik i Sverige som investerar i barn istället för i en politik som låter utanförskap beröva barn möjligheter. Med möjligheter menar vi möjligheter att exempelvis klara sin skolgång med godkända betyg, få gå i förskola även då föräldrarna är utan jobb, inte behöva oroa sig för friluftsdagarnas avgifter och kunna spela fotboll eller ett instrument på fritiden. Att investera i barns framtid kan inte vänta, för barn är barn här och nu och vuxna i morgon.

Unga Örnar arbetar dagligen med fritidsverksamhet för barn och unga och ser att de som erbjuds en aktiv fritid och trygga uppväxtvillkor hittar en plats i tillvaron med mening och innehåll. Detta är otroligt viktigt för att känna sig delaktig i samhället och få framtidstro.
De som kan ge barn dessa framtidsutsikter är politiker och andra vuxna som genom sin makt i samhället kan påverka de beslut som berör barn. Vi kan tillsammans se till att bevaka och agera i frågan om barns livsvillkor och se till att inte ge en snedvriden bild av den verklighet som barn, oavsett social- och ekonomisk standard, möter i Sverige varje dag.

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel