Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Jazz Manouche värmde höstkvällen

Det var toner från en annan tid som hördes på restaurang Liljan i Borlänge på måndagskvällen.

Annons

Borlänge Jazzklubb hade bokat in Swing Magnifique, ett band som bildades 2007 och som spelar musik a la Django Reinhardt och Stéphane Grappelli. Det var dock musik som också passade dagens publik.

Många yngre i publiken tyckte att det var både häftig och skön musik.

Jazz Manouche, sade sångerskan och presentatören Josefin Peters att bandet spelar. Det låter franskt och det är det. Därför blev det också en del sång på franska och då var också Josefin Peters som allra bäst. Hon gillar helt uppenbart att sjunga på det språket.

I bandet finns ytterligare en tjej, endast 23 år gamla Terese Lien Evenstad, som spelar violin. Hon verkade en aning stel i början, lite försiktig, men kom allt mer under kvällen och visade sig ha potential att bli en stor jazzviolinist.

Det är en bit till Stéphane Grappelli, men Terese Lien Evenstads stil är skön och violinen behärskar hon och hon kan få fram den hetta som måste finnas för att det ska låta bra.

Två mycket kompetenta gitarrister hördes, Åke Jonsson och Tom Buhre. De är samspelta och det blev ett mäktigt gitarrsound när de två var helt synkrona.

Då kändes det verkligen att Django Reinhardts musik lever än. Längst bak stod Filip Berglund med sin kontrabas och han visade sitt kunnande i några solon, först i Åke Jonssons egen komposition Swing Magnifique.

Bandet växlade mellan instrumentala låtar och låtar med sång, men hela tiden med samma intensitet och känsla för musiken. Ja, det är mer än känsla, det är en kärlek till denna musikstil, Jazz Manouche.

Josefin Peters har en härligt avslappnad stil. Hon har inte den största rösten, men det kompenseras mer än väl med en fantastisk närvaro på scenen och så denna kärlek och förkärlek för Jazz Manouche. Det känns så äkta att man bara måste tycka om hennes sång.

Bandets reportoar är till en del hämtad från Django Reinhardts inspelningar, men det plockades in en del annat också. Allt framfördes dock i Django Reinhardts/Stéphan Grappellis stil och som Le Quinttete du Hot Club de France spelade på 1930-talet och även senare.

Det var en stil som gick hem då och som fick efterföljare i många länder. I Sverige kom Svenska Hotkvintetten med Emil Iwring på violin och gitarristerna Sven Stiberg, Folke Eriksberg och Kalle Löhr samt basisten Roland Bengtsson. Den kvintetten verkade dock bara under åren 1939-1941 och var mest en studiogrupp som spelade in skivor.

Swing Magnifique spelar i en fin tradition och gör det väldigt bra. Det var lätt att åka hem efter deras konsert för värmen från musiken satt kvar även om termometern visade ensiffriga tal.