Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jennifer Tuohisto Kokko: Jag önskar mig en framtid där prylar tar allt mindre plats

Annons

Skriver krönika mitt i flyttkaos, det är sådant som liksom hör vardagen till. Deadlines fortsätter att dyka upp, ungen ropar färdig på toaletten och katten jamar frenetiskt för att få mat. Det finns aldrig tillräckligt med tid för flyttpackning men på något konstigt sätt kan man alltid lita på att allting följer med i slutändan.

Vi har hunnit samla på oss en del saker under vår relativt korta livstid, jag och min lilla familj. Jag är ändå bra på att rensa och göra plats men ändå finns det massor av saker man troligtvis aldrig kommer ha användning för. Även fast flyttpackning kan vara något av det absolut tråkiga som finns så är det nyttigt. Jag tror att det är nyttigt att då och då få en överblick över alla prylar man samlar på sig, troligtvis helt utan syfte. Det är en chans att bli medveten, att rensa, att skänka och att kasta.

Jag tror att det är nyttigt att då och då få en överblick över alla prylar man samlar på sig, troligtvis helt utan syfte.

En chans att lära sig värdera det som faktiskt är användbart och nyttigt. Det finns så många personer som inte behövt flytta på 10, 20, 40 och 50 år och oftast gömmer det sig en hel del skräp i dessa hem. Skräp som någon annan troligtvis får ta reda på en dag. Jag önskar att alla skulle behöva flytta ibland, eller åtminstone se över allt som finns bland ägodelarna och göra sig av med en del saker. Jag tror att majoriteten av oss människor i välbärgade Sverige har långt mer än vi behöver och någonsin kommer att använda.

Det finns så många personer som inte behövt flytta på 10, 20, 40 och 50 år och oftast gömmer det sig en hel del skräp i dessa hem.

Jag lovar mitt framtida jag att fortsätta rensa trots att jag kommer att bo stort och ha plats för mycket. Jag lovar att inte bli bekväm och spara på saker. Jag lovar mina barn att dom i framtiden inte ska behöva rensa upp i ett hus där jag samlat på mig massor av skräp som innebär mer jobb för dom.

Hela samhället är konsumtionsberoende och pryltokiga. Men varför? Vad ger det oss? Varför mår vi bra av att vara omringade av värdelösa prylar och onödigt många gardiner i en skrubb någonstans? Det finns liksom inget egentligt syfte och vi blir inte lyckligare. Jag önskar mig en framtid där prylar tar allt mindre plats. En framtid där prylar inte är viktigt och uppfyller ett tomrum inom oss.

Jag önskar att vi börjar se människor och minnen istället för att samla ifrån oss prylar från dom när dom lämnar detta liv. Jag önskar ett liv fullt av minnen, upplevelser, sorg och lycka – där prylar inte är lösningen, trösten är orsaken till hur allt fortsätter.

Jag önskar att vi börjar se människor och minnen istället för att samla ifrån oss prylar från dom när dom lämnar detta liv.

Det viktiga i livet är ändå ungen som sitter på toaletten och ropar färdig och katten som jamar efter mat. Det är ju dom jag vill leva livet med. Det är liksom inte viktigt att ha en gammal duk i garderoben bara för att gamla faster gjorde den, om jag aldrig någonsin kommer att använda den.

Livet är här och nu och vi kan inte fästa det i prylar, vi måste finnas med i stunden för att uppleva. Flyttkartongerna ska fyllas och prylar ska flyttas till en ny plats, sen om det blir i vårt nya hem eller i någon annans ägo, det får rensningen avgöra.

Jennifer Tuohisto Kokko

Tipsa oss!

Har du något du vill berätta eller kanske fångat något intressant på bild?

Skicka tips

Tipsa oss!

Har du något du vill berätta eller kanske fångat något intressant på bild?

Skicka tips
Annons