Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jenny hade en köpfri månad

Annons

Under januari spenderade Jenny Johansson, Västerby, inte en krona. Som en del i ett projektarbete om Voluntary simplicity-rörelsen hade hon en köpfri månad.
– Det enda jag saknade var den sociala biten, konstaterar hon.

När Jenny gick andra året på gymnasiet läste klassen om Voluntary simplicity-rörelsen och Ann-Christin Gramming som tog time-out från shopping under ett år efter att ha läst boken ”Not buying it –my year without shopping” av Judith Levine.
– Jag blev nyfiken och började fundera på om jag själv skulle klara av det, säger Jenny Johansson, en helt vanlig tonårstjej som gillar att shoppa kläder, gärna tar en fika eller festar med kompisarna.
– Det är så stressigt i dagens samhälle, vi måste köpa mycket, hinna mycket och vara mycket, att inte köpa något på en månad var jätteskönt. Verkligen, menar  Jenny och berättar att det enda hon till en viss del saknade var att hänga med kompisarna, eftersom mycket av ungdomars sätt att umgås innebär konsumtion i någon form.
– Men jag hittade lösningar på det, festade inte när jag gick ut, gick på ställen med gratis inträde och åkte skridskor med kompisar, berättar Jenny. Jag gjorde grejer där det inte var nödvändigt att tömma plånboken.

Omgivningens reaktion på hennes köpfria månad var positiv.
– Det var en del som sade att ”det skulle jag aldrig klara”, men ingen tyckte att jag var dum som gjorde det.
Jenny är förstås medveten om att det är skillnad att leva på det sätter när man som i hennes fall, fortfarande bor hemma och inte behöver köpa allt från toapapper till mjölk.
Men Voluntary simplicity handlar inte om att inte köpa något alls, utan om att inte konsumera det man inte behöver.
Voluntary simplicity och miljömedvetenhet går hand i hand och de som valt den livsstilen gör det inte på grund av eknomiska skäl utan för att de tycker det är viktigt att spara på jordens resurser.
– Det är helt vanliga människor som väljer att leva enkelt, säger Jenny.

Förutom att få upp ögonen för västvärldens konsumtionen i förhållande till jordens resurser har projektarbetet även gett henne anledning att reflektera över andra saker. Som exempelvis ordet ”behöver”.
– Någon säger att de inte kan ha en köpfri månad för att de absolut ”behöver” köpa en ny mascara eller ”behöver” cigaretter, säger Jenny. Men hur definierar man ordet behöver då? Man behöver sova, äta och ha människor omkring sig som respekterar och älskar mig. Mascaran och nikotinet ”vill” man ha.
När hon handlar något i dag gör hon det med större eftertanke än tidigare.
– Jag får lite dåligt samvete när jag köper något som jag inte behöver, erkänner hon. Jag har definitivt blivit mer medveten.
I projektarbetet ingår även en enkät, 45 elever i gymnasiets tre årskurser, tjejer och killar, fick svara på fyra frågor om konsumtion.

En intressant upptäckt var skillnaden på killar och tjejers svar på om de kände skuld för hur mycket de konsumerade med tanke på den ojämna fördelningen av resurser i världen.
9 killar svarade nej, medan 15 av tjejerna svarade ja. Frågan hon ställde sig var varför skillnaden var så pass stor.
– Jag har försökt att reflektera över och förstå varför det är så, men jag vet inte vad det kan bero på, säger hon.
Till hösten hoppas Jenny läsa vidare på juristprogrammet någonstans i Sverige. Kanske kommer hon i framtiden att jobba med miljöfrågor, det är henne inte främmande.
– Juridiken är brett och jag kan tänka mig att jobba inom olika områden, menar hon.
Det kan också bli fråga om fler köpfria perioder.
– Jag kan tänka mig att göra det igen, en eller två månader, men inte just nu, säger Jenny som tar studenten i juni och ser fram emot att få ta på sig den nyinköpta studentmössan och balklänningen.

Eva Langefalk/DT