Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Jörg Jeschke i helfigur på gruvmuseet

Jörg Jeschke visar 34 skulpturer i en stor separatutställning i sommar i Gruvmuseets konsthall i Falun.

Annons

Hans Jörg Jeschke fyller snart 80 år men är fortfarande fullt verksam som konstnär. Han föddes 16 oktober 1938 i Österrike och utbildade sig på skulpturlinjen vid Konsthögskolan i Wien under åren 1960-65. Jörg flyttade till Sverige och Falun i mitten av 1960-talet. Han blev kvar i våra trakter, bor och verkar fortfarande i residensstaden. Bostaden och ateljén ligger mitt i världsarvet. Skulpturen som uttrycksform har stått ohotad i den livslånga konstnärliga processen. I en tidigare intervju med undertecknad konstaterade han kort och koncist:

– Jag vill inte splittra mig, har alltid hållit mig fast vid skulpturen. Jag är inte den persontypen som gör både och – målar och skulpterar. Det tar lång tid att bli en duktig skulptör.

Jörg Jeschke arbetar i mycket grundläggande urmaterial som på olika sätt förknippas med både gruvan och Bergslagen. Det handlar med andra ord om råmaterial som trä, stål och berg.

– Jag vill möta ett påtagligt motstånd, både fysiskt och andligt, säger Jörg Jeschke.

Han har gjort flera stora offentliga utsmyckningar på flera olika platser i Dalarna. Den senaste är flätverket, rondellskulpturen i målad stål med ljusspel. Den återfinns i centrum i Falun, vid korsningen Gruvgatan-Myntgatan. Under årens lopp har Jörg Jeschke även ställt ut i samtliga konsthallar av betydelse i vår region och varit synlig i andra konstsammanhang runt om i Sverige.

Han är av naturen en mycket lågmäld person vilket också sätter sitt avtryck i hans olika verk. Att verka men inte synas – så lyder hans motto. Skulpturerna är tredimensionella, stilrena och på ett förbluffande sätt väldigt levande. Här finns något av en vardagsfilosofisk eftertänksamhet, ett bildspråk som hör lyriken till.Förutom den mycket tydliga hantverksskickligheten genomsyras de olika skulpterade föremålen av undertexter och berättelser som kan tolkas på olika sätt. Det är upp till betraktaren själv att tolka de enskilda verken. Upphovsmannen själv håller sig gärna i bakgrunden. Han skriver ingen på näsan vad varje enskild skulptur handlar om. Det finns självfallet en röd tråd. Varje föremål har ett hölje, ett skydd, ett yttersta lager. Människan har det omkring sig hela tiden.

I denna stora separatutställning, som omfattar totalt 34 skulpturer, är merparten sådant som växt fram i ateljén under de senaste tio åren. De stora skulpturerna har fått stanna hemma denna gång eftersom konsthallen inte kan rymma några större format. Konsthallen på Gruvmuseet går annars i harmoni med skulpturerna. Det finns ju ett uppenbart släktskap i materialet. Här finns också en fantastisk utsikt över dagbrottet Stora Stöten som besökaren kan njuta av.

Skulpturerna är gjorda i trä, granit, brons och metall. De rör sig om berättelser av existentiell art. Om människans utsatthet, tankar och idéer, om varande och livsvillkor. Jörg Jeschke har en fäbless för tre tunga symboliska element. Det handlar om kläder, hus och farkoster.

I början av utställningen gör Jörg Jeschke två historiska nedslag. Det handlar dels om den svenska mekanikens fader Christopher Polhem och hans rock som är gjord helt i trä, dels vetenskapsmannen Carl von Linnés ytterplagg som är utmejslad i granit. Två historiska gestalter som satt sina djupa spår i vår gemensamma historia. Han gör dem levande på det här sättet genom att visa upp deras "skalskydd". En annan skulptur väcker tankar om existentiellt bråddjup. En man sitter på en kajkant och väntar på att vattnet ska strömma tillbaka mot stranden. Båten ligger på grund. Verket heter "Väntan" och genast funderar jag om det hela har något att göra med Samuel Beckets absurdistiska teaterpjäs "I väntan på Godot".

En annan skulptur, som Jörg Jeschke gjorde för mer än tio år sedan, är mer aktuell än någonsin med tanke på de stora flyktingströmmarna i världen. Farkosten är gjord av granit. På ovansidan sitter ett handtag från en resväska. Många är på väg över osäkra vatten, målet är att först överleva, sedan bygga ett nytt liv. Jörg Jeschke förmedlar en sorts varm humanism, parad med en mild humor och distans. Det är stilrent, till synes enkelt, som poesi av Tomas Tranströmer. I dikten "Romanska bågar" hittar jag följande rader: ”Skäms inte för att du är människa, var stolt! Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt. Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.” Så kan man sammanfatta Jörg Jeschkes konstnärliga livsgärning som skulptör, att ständigt vara på upptäcktsfärd och förbli nyfiken på tillvarons gåtfullhet.

LÄS MER KULTUR