Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Kan en kommun styras som ett aktiebolag?

Budget i balans, effektivare styre och mer central makt till ­kommunalråden ­ungefär som ett privat aktiebolag. Är det så kommunerna skall styras? Vad händer med demokratin? undrar glesbygdsforskaren Ronny Svensson.

Annons

Frågan i rubriken har av flera olika skäl fått aktualitet under senare år. En orsak är att den ekonomiska ställningen och kommunens budgetbalans ofta blivit viktigare än kvaliteten på kommunernas tjänster.
En annan att många kommuner hyllat administrationens effektivitet framför medborgarnas insyn och demokratiska rättigheter. En tredje och som jag menar kanske allvar­ligare orsak är att allt fler kommun­er tagit bort nästan alla sina politiska nämnder och centraliserat makten till Kommunstyrelsen (KS) och främst dess ordförande.

Jag uppfattar denna senare förändring som ett stort demokratiskt hot och i värsta fall en början till demontering av kommunernas egentliga bas – en plattform för medborgarnas utformning och påverkan av välfärdsproduktionen och invånarnas demokratiska rättigheter och delaktighet.
I kommunvärlden såväl som inom företagssektorn och de ideella rörelserna kommer från tid till annan idéer om nya lösningar och effektivare arbetsmetoder som marknadsförs som överlägsna de gällande ­eller traditionella.
Köp- och sälj­systemet i kommun­erna med ­beställar- och utförarnämnder sopade snabbt bort gängse rutiner i en hel del kommuner men efter hand övergavs de när man fann att de också hade nack­delar med ökade problem för alla deltagande aktörer – förtroende­valda, tjänstemän, medborgare och externa företag. Att lägga ut ­kommunala verksamheter på entreprenad har också marknadsförts som en snabbväg till bättre och mindre kostsam välfärd. Idag vet vi att även detta mynt hade två tydliga sidor.¨

Bland företagen har vi sett liknande fenomen som outsourcing, där man sålt ut olika funktioner i ett företag till andra företag. Syftet har varit att försöka öka lönsamheten, minska kostnaderna och överlåta rationaliseringar till andra bolag. På senare år har vi sett en motsatt tendens att man köper tillbaka dataavdelningar, ekonomifunktioner och servicefunktioner av annat slag.
Arbetsförmedlingens försök att via externa coacher få fler i arbete eller utbildning är ju en form av offentlig outsourcing, som misslyckats på ett flagrant sätt och ifrågasatt Af:s hela verksamhet.
Inom den ideella rörelsen finns tyvärr motsvarigheter av liknande nymodigheter som snabbt etablerats på fältet för att efter en tid deklinera eller helt försvinna. Ett exempel är det avtal som slöts mellan regeringen, SKL och de ideella rörelserna för ett antal år sedan. Syftet var att öka de ideella insatserna inom välfärdssektorerna i kommuner och landsting.
Ytterst eftersträvade man att få människor att gratis ställa upp inom exempelvis vården och därmed öka medborgarnas välfärd och samtidigt minska de gemensamma utgifterna/slippa öka de kommunala skatterna. Såvitt jag kan se blev avtalet och tanken en i det närmaste fullständig flopp.

Något liknande kan drabba de många så kallade sociala företag som startas för att främst lösa arbetslösheten bland personer långt från arbetsmarknaden. Organisationerna bakom har som regel få egna resurser och när de statliga och kommunala bidragen minskas eller dras in upphör företagen med få undantag att fungera. Samtliga dessa exempel visar att det kan vara farligt att anträda en genväg till eller oprövad metod för framgång.
Att ta bort de särskilda nämnderna i kommunerna har plötsligt fått samma status som de andra ovan nämnda snabbvägarna till påstådda bättre fungerande och mer effektiva kommuner. Trots att den nuvarande kommunallagen bygger på att väljarna utser fullmäktigeförsamlingen, som i sin tur väljer personer till en rad olika nämnder, har detta system förfuskats av många kommunledningar.

I samarbete med fristående konsulter har ledningarna föreslagit att makten centraliseras till KS och dess ledning. Påståendet har varit att kommunens problem får en bättre och mer ekonomiskt hållbar lösning om man samlar makten till ett fåtal. Detta system har nu pågått tillräckligt länge i ett stort antal kommuner för att man skall kunna dra ett antal slutsatser. Det finns redan kommuner som är på väg att ta bort även denna nya ordning och gå tillbaka till en beslutstradition med många decennier på nacken.
På vissa håll har KS samlade nya makt onekligen kunnat användas till att på ett enklare och direktare sätt få ordning på den aktuella kommunens ekonomi – sett i ett byråkratiskt perspektiv. Samtidigt har vi många exempel på kommuner som inom ramen för ett brett nämndsystem skapat en ypperlig service och en god ekonomi. Kanske har det i många av de fall där man slopat nämnderna handlat om att valda politiker helt enkelt inte förmått lösa sina uppgifter och istället för att byta besättning göra en radikal organisationsförändring i hopp om att få en ekonomi i balans.

Det är naturligtvis svårare att få självständiga och ofta mycket kunniga nämnder att lika lätt foga sig i Kommunstyrelsens direktiv om nästkommande budget som de utskott/beredningar KS självt skapat inom sin egen styrelse. Men en grundläggande fråga är om det skall vara enkelt för KS att driva igenom en viss budget jämfört med en bred debatt där sakkunniga från flera nämnder utanför kommunens styrelse får lägga fram alla sina argument för en viss policy och ekonomi.
Dessutom borgar ett brett nämndsinflytande också för att medborgarna får betydligt större chanser att vara med i samtalen om kommunens framtida utveckling. Nämndernas protokoll blir ju offentliga och kan läsas och debatteras av invånarna innan KS får begrunda frågorna och ta ställning inför de slutliga fullmäktigebesluten.
Det vi idag kan se i många kommuner som tillämpar det nya systemet är att olika ärenden och frågor – rutinärenden såväl som vissa avgörande frågor – först blir officiella och publikt kända när KS har fattat ett formellt beslut.

Det innebär att medborgarna i kommunen inte kan diskutera frågan/ärendet utifrån ett protokoll från en fristående nämnd innan KS tar ett förslag till beslut som Kommunfullmäktige därefter sanktionerar (i många fall gäller KS beslut som det slutgiltiga beslutet).
De uppenbara demokratiska riskerna med slopade nämnder och ett maktfullkomligt KS är inte bara knutna till medborgarna i kommunerna utan medför olägenheter och demokratiska underskott även för oppositionen och särskilt de små partierna i fullmäktige. De erfarenheter man hitintills kunnat se av det nämndfattiga kommunstyret är i sammanfattning:
- att medborgarna fått stora svårigheter att dels få kunskap om vilka frågor som finns på kommunens bord och dels möjligheter att påverka i god tid innan slutliga beslut fattas
- att medierna fått mycket svårt att få tag i handlingar i början av ett ärendes behandling, vilket kraftigt hämmar den offentliga debatten
- att oppositionspartierna utan direkt representation i Kommunstyrelsens arbetsutskott eller KS fått stora svårigheter att i tid kunna påverka en fråga och få full information i ett ärende
- att de minsta partierna sällan får direkt representation i KS utskott/beredningar och får svårt att fylla sina av väljarna önskade roller
- att det blir svårare att rekrytera nya medborgare till de kommunala förtroendemannarollerna när antalet ledamöter kraftigt minskas genom slopade nämnder och att det blir svårare att påverka om man vill verka i ett mindre parti eller oppositionsparti
- att den allmänna debatten om en kommuns framtid hämmas, vilket bl.a. medför att lobbyister från företag och organisationer sannolikt får ett större inflytande än tidigare.

Om demokratin kommer i kläm av en icke genomtänkt och medborgarfientlig förändring av en kommuns styrning blir priset alltför högt. En effekt kan bli att man slutar att engagera sig i sin närmiljö och hemkommun, en annan att man börjar förakta politiken och valda förtroendepersoner och i värsta fall att man själv struntar i den egna kommunens väl och ve och kanske drar sig därifrån till en annan, förhoppningsvis mer attraktiv kommun. På sikt kan en rasering av demokratiska rättigheter och möjligheter leda till en utbredd politisk apati hos befolkningen och förändringar i en lokal miljö kan vara början till en allmän riskmiljö för den totala samhällsutvecklingen.
Varje organisationsförändring oavsett om det gäller den kommunala världen eller företag och ideella organisationer har som regel både positiva och negativa effekter. När kommunerna startade processen med att ta bort alla nämnder utan de få obligatoriska gjorde få av dem några som helst eller ytterst begränsade analyser av den tänkta förändringen.

Medborgarna har i allmänhet uteslutits från både analys och debatt. Frågan har blivit en intern byråkratisk angelägenhet för ett fåtal. Inte heller ser vi tillräckligt många utvärderingar av systemet efter ett eller två års praktiserande, vilket tyder på att medvetenheten i de aktuella kommunerna om risker med att inskränka den lokala demokratin och dess räckvidd ligger på en alltför låg nivå.
Svaret på rubrikens frågeställning blir med denna skrivning att man aldrig får jämställa en kommun med ett företag som skall producera en viss vara eller tjänst så effektivt som möjligt.
Kommunen är ju till för att medborgarna kollektivt skall kunna styra sin egen framtid och närmiljö i en form som dels ger maximal insyn och påverkansmöjlighet och en förvaltning som bygger på medborgarnas uttryckliga behov och framtidsönskemål.
Den dag valda förtroendepersoner och anställda tjänstemän inte respekterar dessa grundfundament finns det anledning att se över hur vi förvaltar den demokratiska huvudtanken i ett utvecklat samhälle.

Ronny Svensson