Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Kan vi släppa på kontrollen?

Jessica Johannesson arbetar med textil konst. Hon tog sin masterexamen i Textil Konst från Högskolan för Design och Konsthantverk i fjol våras. Dessförinnan studerade hon skulptur på Dômen Konstskola. Nu debuterar hon med sin första stora soloutställning.

Annons

KONST
Platsen är Mora kulturhus. Jessica Johannesson rör sig precis som många andra unga konstnärer i ett inre allmänmänskligt landskap.

”Hon skriker inte så mycket längre, men ibland längtar hon så innerligt”
- textil konst, objekt av Jessica Johannesson.
Mora kulturhus.
Utställningen pågår till och med 8/2.


Det inåtvända sökandet efter någon slags mening i vår bräckliga existens. Hon börjar med att ställa den något utmanande frågan: Mänskliga relationer – behöver vi dem? Eller gör vi oss bara sårbara inför varandra? Har vi kontroll över oss själva och andra eller är allt bara en synvilla? Vad finns under ytan annat än kaos? Hon utforskar vad hon kallar ”familjehemligheter” och även en form av hemlängtan, något som gått förlorat.
Utställningshallen har förvandlats till ett mörkt och slutet rum. Den tar formen av en kammare, där tystnad och vila får råda. Varje enskilt objekt står för sig själv och skall betraktas från olika håll. Jessica Johannesson tycks emellertid vara osäker på om hennes verk klarar denna balansakt, helt okommenterade. Varje avsnitt i hennes utställning följs nämligen av en informativ text. Det kan kännas lite onödigt.
Vissa material återkommer ständigt. Här finns syntettråd och ståltråd. Den vita färgen dominerar fullständigt, det vill säga oskuldens färg. Hon ser dess möjligheter genom olika nyanser, matthet och struktur.

Skulpturen av ett vitmålat skrivbord fylld med olika lådor och förvaringsboxar utgör själva nyckeln till Jessica Johannessons allmängiltiga frågeställningar. Den tar formen av ett slags monument. Den sammantagna känslan, som utställningen förmedlar, har drag av lyrisk tankfullhet.

Ulf Lundén
ulf.lunden@daladem.se