Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Karins kaktus är nära 70 år

Annons

Det påstås att våra krukväxter inte lever så länge. Någon säsong ser de fina ut och sedan byter man ut dem mot nya. Men Karin Berggren-Råland har en blomma som hon inte har en tanke på att göra sig av med. Hennes novemberkaktus är minst 67 år. Några särskilda råd att få den så pass gammal har hon dock inte.

– Nej, jag vansköter den så mycket som möjligt, då tror den att den ska dö och börjar blomma, skrattar Karin.

Särskilt vacker är den inte när Karin ställer ut den på altanen i slutet av maj. Där står den hela sommaren och ser bara anskrämligt grön ut, utan att visa några särskilda tecken till utveckling.

Inte förrän efter de första frostnätterna i slutet av september och flytten in i stugvärmen igen så börjar det spira bakom de ulliga taggarna. Tre veckor senare är den stora blomman fullständigt täckt av hundratals, små lila och mycket vackra blommor.

– När den blommar är den jättevacker, då brukar Jan-Åke ta fram kameran och fotografera den. Då njuter vi av den en hel månad.

Det lär ha varit Karins mormor Betty i Sundsvall som köpte in novemberkaktusen.

– Exakt när det var vet jag inte, men det måste i alla fall ha varit senast 1945 då mormor avled. Kanske var det ändå tidigare, vilket gör att den kan vara uppemot 70 år nu.

Karins morfar vårdade den sedan fram till mitten av sjuttiotalet innan dottern Gunhild tog med den till Spånga. Där blev den kvar tills för femton år sedan då Karins mamma Gunhild beslutade sig för att slänga den.

– Men det fick hon absolut inte göra för mig, så jag övertog den och så pallade vi in den i bilen och körde hem den till Falun. Nu har vi flyttat till Furudal ovanför Rättvik, så det har blivit en ganska berest blomma.

Novemberkaktusen tycktes trivas även i Dalarna, trots att Karin och Jan-Åke bostad ligger i odlingszon 6 och är ett riktigt köldhål.

För en novemberkaktus kan det tyckas vara motbjudande att leva i Sverige jämfört med Brasiliens värmande amazonasdjungel där den har sitt ursprung. Men den är en tålig blomma som faktiskt inte har lust att blomma om den står i temperaturer på över 20 grader hela året. Den bör få en ljus och sval period då den vilar och samlar kraft. Karin fjäskar inte särkilt mycket för den.

– Nej, jag vattnar den mindre än en gång i veckan och byter jorden kanske vart femte år. Gödning är jag också snål med, den får mindre än de andra blommorna jag har. Men däremot duschar jag den ganska ofta och då brukar jag passa på att prata med den. Det tror jag den gillar, även om jag aldrig får några svar.

Mormor Bettys novemberkaktus har hunnit bli en riktigt bamseväxt, över en meter i omkrets och nästan en halvmeter hög. Men dess taggar är inte särskilt skräckinjagande.

– De kan fastna i fingrarna, men är så små och mjuka att det inte besvärar särskilt mycket.

En viktig anledning till att Karins blomma blivit så gammal är att troligen att dess grenar, liksom alla kaktusar, fungerar som vattenreservoarer.

Därför bör Karin och hennes föregångares asketiska bevattning ha passat den utmärkt. Hennes novemberkaktus lär nog leva länge än.

– Ja den lever väl så länge någon vattnar den. Men det blir nog jag som får fortsätta med det, för mina två söner har inte visat minsta intresse för blomman, avslutar Karin.

Karl-Gustaf Mattsson