Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Katastrof i dalaskogen

I omvandlingen till plantager förstörs både natur- och kulturarv, och för allmänheten rycks möjligheten undan att vistas i skog och mark. Detta trots den s.k. naturhänsyn som tas i samband med skogsbruk, som är mer kosmetisk än fungerande.

Annons

Ännu finns en möjlighet att i åtminstone vissa områden bevara tillräckliga natur- och kulturmiljövärden och här ge en möjlighet för framtida generationer att vistas i ett fungerande skogslandskap. Tyvärr finns inga tecken på att ansvariga myndigheter och markägare tar tillräckligt ansvar för att genomföra detta, tvärtom. Detta trots att detta är vår demokratis uttalade önskan.

Vad är problemet, skogarna har ju alltid brukats?
Sedan slutet av femtiotalet mekaniserades skogsbruket med hjälp av fossil energi och alltmer omvälvande metoder togs i bruk. Skogsbruk sker idag på ett sätt som är mycket likt det som sker i åkerbruket. Istället för sådd används normalt klonade plantmaterial, annars är parallellen förvånansvärt giltig.
Markberedningen innan plantering med djupa fåror i marken river upp flertusenåriga markprofiler och krossar det mesta som finns ovan mark. Intensifieringen av skogsbruksmetoderna, som fortsatt tilltar, gör att såväl natur- som kulturvärden försvagas vid slutavverkning, och raderas ofta fullständigt vid anläggandet av det nya beståndet.

Idag finns mer råvara i skogarna än på mycket länge tack vare den ökade effektivitet som skogsbruket bedrivs med. Träden växer bättre än någonsin förr. De ungskogar som skapas är dock inte en sådan skog så som vi normalt uppfattar skog, utan just plantager som ska förse industrin med råvara. Den skog som ännu inte hunnit omvandlas med ett modernt skogsbruk hyser i stort alltid mycket större värden än plantagerna. Man räknar med att ca tio procent av skogen fortfarande utgörs av en sådan skog som inte hunnit omvandlas med ett storskaligt mekaniserat skogsbruk. Även större delen av dessa sista tio procent vill särskilt skogsindustrin avverka och omvandla till plantager. De plantager som började anläggas i stor skala i slutet på femtiotalet och framåt är ännu inte ekonomiskt lönsamma att avverka, eftersom de ännu tillväxer så snabbt.

Men skogsbruket tar ju miljöhänsyn?
Jo, men det uppväger inte den negativa inverkan som den ökade intensiteten innebär samt att allt mindre av den totalt omvandlade skogen återstår. Man kan man förledas att tro att arsenalen av naturvårdsåtgärder som skogsbruket tillämpar har en positiv effekt. Naturvärdesträd, hänsynsytor, kantzoner, frivilliga avsättningar, högstubbar etc. är begrepp som klingar på skogsbrukets hemsidor och i deras broschyrer, där de senare delas ut till skolbarnen tillsammans med andra informationsmaterial till våra skolor.
Oavsett dessa miljöhänsyn, som dessutom görs i alldeles för liten grad och med alltför låg kompetens, omvandlas ändå skogen slutgiltigt till plantager.

Men en massa skog är ju redan skyddad i naturreservat?
Sanningen är att utanför fjäll, höjdlägen, myr och skravelmarker så har nästan enbart små områden (mindre än en ett par kvadratkilometer) ett absolut skydd mot skogsbruk.
I Dalarna omfattas idag två procent av den växtliga skogen nedom fjällen av naturreservat, och även dessa marker är ofta mindre växtliga än de marker som omvandlas. Skogsbrukets egna avsättningar (nyckelbiotoper) är oftast ännu mindre, och deras långsiktiga skydd är inte säkert.

Framtidslandskapet. På många ställen redan idag, och i en nära framtid i resten av Dalarna, kommer landskapet att vara helt tudelat med mindre helt isolerade områden med skog i ett enormt hav av plantager. De flesta skyddade områdena kommer att finnas nära fjällen, långt ifrån människor. Möjligheten till en meningsfull vistelse i skog och mark kommer att vara starkt begränsat. Detta eftersom skogen helst bör upplevas i hela landskapet. Skogen tappar sin själ när den splittras upp alltför mycket.
Självfallet minskar detta länets attraktivitet som turistmål, och förutsättningarna för friluftsliv och naturturism förstörs. Detta i en tid när Centraleuropas och vårt eget lands befolkning törstar efter att få uppleva naturliga miljöer.

Ekologiskt sammanbrott. Än värre är det för den biologiska mångfalden, dvs. våra djur och växter. Visst, många av våra arter är små och oansenliga och gemene man bryr sig knappast om i vilket fall de finns till eller inte. Men artrika och genetiskt varierade miljöer är i sig viktigt för att skogen ska må bra, inte minst på lång sikt och vid miljöförändringar. Artrika miljöer är helt enkelt mer produktiva och stabila.

Dagens ensartade skogsbruk är ett riskfyllt projekt, där sannolikheten för storskaliga svamp- eller insektsangrepp ökar alltmer. Inte bara skogen utan i hög grad även våra vattendrag förstörs av det mekaniserade skogsbruket. Kvicksilverläckage efter körskador är ett av många oroande hot mot skogens vatten.
I dag finns ingen lösning, utan makten finns hos skogsindustrin och dess främsta mål är att tjäna pengar. En möjlig väg att gå är att tvinga skogsindustrin att ta ett verkligt ansvar för sin markanvändning.

Stöd för detta hittas i både nationella och internationella åtaganden. För att dessa ska tillämpas konsekvent krävs rakryggade myndigheter och politiker. Självfallet bör skogsnäringen själva ges möjlighet att vara med och formulera lösningar. Vi ska dock komma ihåg att dessa knappast självmant kommer att bidra till åtgärder som kommer att minska deras ekonomiska utbyte av skogen.

Skogsnätverket i Dalarna

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel