Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Klass, kön och sex

Maria Sveland är ständigt i hetluften och van vid glåpord och hot om våld. Hon har kallats slemmig urfitta och har utsetts till Sveriges farligaste kvinna 2013 av ett gäng hatare på Flashback. Att en feminist idag kan vara så utmanande är egendomligt, men kan ses mot bakgrund av den rasism och intolerans som sprider sig i den ekonomiska krisens spår och de högervindar som rår.

Annons

RecensionSystrar & Bröderav Maria SvelandUtgiven av Norstedts förlag

Men Maria Svelands böcker handlar om så allmänna och vedertagna ämnen som klass, kön och sexualitet, om kampen för jämställdheten i relationen mellan män och kvinnor. Dessa grundläggande teman fanns redan i genombrottsboken Bitterfittan från 2007, där huvudvikten var lagd på frågan varför det är så svårt att leva jämställd med den man älskar i världens mest jämställda land. Maria Sveland gick till storms mot familjeonanin, moderskapsmyten, kvinnorollen, lyckohyckel, för att citera henne själv.

I Maria Svelands nya roman Systrar och bröder handlar det om den dysfunktionella familjens inverkan på barnen. Här möter vi två systrar, Nora och Hedda, som i mångt och mycket är varandras totala motsatser.
Nora har man och två små barn, ett perfekt hem och en framgångsrik man. Ingenting att klaga på där kan man tycka, men Nora är djupt olycklig. Hon vantrivs med sin påtvingade tomtebolycka och sin stigande irritation på sin tråkige man, vars huvudsakliga insats i hemarbetet är att varje torsdag laga tacos till hela familjen.
Hedda har lyckats komma in på Konstfack, men tvivlar på sin konstnärliga talang och snurrar vilset omkring i tillvaron, sover hela dagar, inleder trassliga kärleksförbindelser som tar en ände med förskräckelse.
Yngst är Per, som hoppat av sina studier och totalt tappat all styrfart, han försörjer sig på att vara massör på frilansbasis, där behandlingen inbegriper helkroppsmassage till ambientmusic och rökning av gräs, för att avslutas med sex. Han går mellan olika överklasskvinnor, som rekommenderat honom.
Per är den som hamnat mest i skottgluggen när pappan i familjen plötsligt en dag blir änkling. Pappa Göran hanterar sin sorg på ett klassiskt manligt vis: han gömmer sig i garaget och super ner sig samtidigt som sonen får löpa vind för våg. Flickorna har redan försvunnit från det dystra hemmet, som tidigare hållits samman av den pliktuppfyllande hustrun och modern Anita.

I bokens upptakt fyller pappan 60 år och syskonen reser från sina respektive uppehållsorter för att fira honom i hans sjaviga ungkarlslägenhet. Pappan tar emot, berusad och skamfylld, man skiljs åt med ömsesidig lättnad. Vad barnen inte vet är att deras pappa har hamnat i ett livsfarligt underläge i förhållande till den lokala maffian och utför diverse egendomliga kurirtjänster till det forna Sovjetunionen och länder som Rumänien. Under ett sådant uppdrag försvinner pappan och när barnen röjer ur lägenheten upptäcker de vem deras far i själva verket är.
Alla har syskonen försökt att hantera sin barndoms trauman på olika sätt och de har satt olika spår: Nina genom att bli den perfekta dockhustrun (nog spökar Ibsen även här, även om det inte sägs rakt ut), Hedda genom att bli revoltör till ett alltför högt pris och Per genom att vägra bli vuxen, hans största skräck är att en begynnande flintskallighet ska avslöja hans verkliga ålder.

Man väljer inte sina föräldrar, men relationen mellan föräldrar och barn är den mest basala och den som kommer att färga våra liv oavsett om vi vill det eller inte. Maria Sveland ställer många väsentliga frågor även i denna roman, den svåraste är den om hur det är möjligt att älska en förälder som man i grund och botten föraktar. Det är en ingen stor roman Maria Sveland åstadkommit, men den rör vid vitala smärtpunkter som många människor delar.

Lena S. Karlsson