Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Klassklyftor gör oss socialt halta och lytta

Annons

Den stora marknadsliberala revolutionen började på 1980-talet. Det går en linje mellan fascistledaren Albert Pinochets Chile, Ronald Reagans USA och Margaret Thatchers England. Svallvågorna från denna nyliberala doktrin slog också in över Sverige. Vi hör i dag hemma i världseliten när det handlar om privatiseringar, avregleringar och så kallade valfrihetsreformer.

Sverige har sedan 1996 klättrat snabbare än något annat jämförbart land på The Wall Street Journals liberala topplista. Både borgerliga och socialdemokratiska regeringar har drivit på denna utveckling. Det är bara Sverige och Chile som anser att barnen själva skall välja skola. Det är också helt unikt att staten inte engagerar sig i vem som äger en skola. Entreprenörskap står på skolschemat.
Under en lång period har också inkomstskillnaderna ökat. Om två decennier kommer förmögenheterna att vara koncentrerade på samma nivå som år 1900, om utvecklingen fortsätter i samma takt som idag (Källa: Arbetarrörelsens Tankesmedja). Det är både provocerande och upprörande. Den rikaste maktelitens andel kommer då att ha ökat från ungefär 40 procent till ungefär 60 procent av det samlade förmögenhetsvärdet. Så ser verkligheten ut i dag.

Den finansiella kraschen 2008 förgicks av ökade inkomstklyftor. De med mest pengar lånade ut till de som egentligen inte hade råd med bostäder, bilar och resor. Så byggs luftslott mot en himmel som alltid tycks vara blå och molnfri.
Vän av ordning frågar sig. Är det problem att människor kan bli rika? Nej, det intressanta är inte hur mycket andra har på banken, utan snarare i vilken utsträckning människor kan försörja sig. Att så många människor som möjligt får de bästa förutsättningarna till ett bra liv redan från födseln. Det handlar inte om några våldsamma visioner utan om till synes mycket enkla och självklara saker. En god hälsa, rätt till utbildning, en bra arbetsmiljö på jobbet, en skälig inkomsttrygghet under svåra tider av arbetslöshet och/eller sjukdom. Det är samhällsekonomiskt effektivare med solidaritet.

Vi måste vara fullständigt ärliga på en punkt. Utan socialismen som idé hade socialdemokratins sociala reformpolitik – som gav oss ett jämlikt välfärdssamhälle – aldrig blivit verklighet. Då hade vi under hela 1900-talet förblivit ett kapitalistiskt samhälle utan välfärdsstat.
Nu skriver vi 2013. Den ekonomiska och politiska makten utgörs av en mycket välbeställd, urbaniserad övre medelklass. Politiken har förvandlats till ett spel av lobbyister och PR-folk där allt handlar om att skapa förtroende för enskilda politiska ledare. Nya starka privata näringar har skapats. En privat nomenklatura, bestående av direktörer och affärsjurister, tar plats i debatten och gör juridik av djupt ideologiska motsättningar.
Det är också djupt otillständigt.

Ulf Lundén
ulf.lunden@daladem.se

JA!

Lars Lerins museum på Sandgrund i Karlstad.

NEJ!

Bokrean. Den verkar mer avslagen än någonsin.