Annons
Vidare till dalademokraten.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Klimathotet vänder upp och ned på allt

Åtta grader varmt i slutet av november 2015. Vi befinner oss på norra halvklotet och jag grubblar över vilken framtiden barn och barnbarnen går till mötes.
Klimathotet måste lösas gemensamt och med global rättvisa. Kapitalismen är inte hållbar i längden.

Kan vi sätta stopp för klimatförändringarna? Kan vi minska utsläppen av koldioxid? Kan vi leva ett drägligt liv utan olja, kol och gas? Ja, det måste vi ordna. Annars har inte mänskligheten någon framtid på denna planet.

Den stora tillgången av olja satte fart på industrialismen, skapade välstånd men även krig och stora konflikter. Nu sitter vi här med en ojämlik och ohållbar livsstil. Varför? Jo, därför att oljan är en naturresurs som kommer att ta slut. Den förstör framför allt klimatet genom ett absurt resursslöseri med hjälp av konsumtionskapitalism och frihandel.

Det räcker med att titta på hur mat och varor skyfflas fram och tillbaka över världen. Hur de skickas runt i ett gigantiskt och bisarrt kretslopp. Sverige exporterar blåbär till Kina och importerar blåbär från Polen, för att ta ett exempel i mängden.

På måndag, den 30 november till 11 december, möts världens FN-länder i Paris. Målet är att för första gången på 20 år enas om ett nytt globalt klimatavtal.

Det är samma knäckfrågor som återkommer i FN:s klimatförhandlingar. Den centrala frågan handlar om rättvisa. Vem ska göra mest och vem behöver inte göra lika mycket?

De rika länderna har hittills släppt ut mest koldioxid och har i dag högst utsläpp per person. De fattigare länderna vill ha rätt till ekonomisk utveckling och det är bara möjligt med hjälp av fossila bränslen, påstår en del.

Jag läser ett reportage (ETC 30/10 2015) om Kina som bygger stora solparker i Gobiöknen för miljontals hushåll. Kinas investering i fjol motsvarar knappt en hel svensk statsbudget för att bygga ut förnybar energi.

Det här väcker förstås förhoppningar om att Kina verkligen tar klimathotet på största allvar. Landet har sedan länge passerat USA som det land som släpper ut mest växthusgaser i världen – ungefär dubbelt så mycket som USA. Ungefär 20-25 procent av världens utsläpp kommer från Kina.

Över 90 procent av befolkningen i Kina är också övertygade om att det är människan som ligger bakom den globala uppvärmningen. Det är bra och ger en tydlig signal om att Kina faktiskt tar klimathotet på allvar i dag.

I USA är det bara drygt hälften av invånarna som tror det. Där frodas och lever klimatförnekarna främst inom den politiska och kristna högern. Det är en sorgesam inställning. Alltför många vägrar fortfarande inse hur pass allvarlig klimathotet är. Oavsett hur mycket fakta som läggs fram på bordet frodas myter om det motsatta. USA står som främsta symbol för kapitalism och individens frihet men den har en absolut gräns och dit har vi nått nu.

Naomi Kleins nya klimatbibel "Det här förändrar allt – kapitalismen kontra klimatet" flyttar fokus från vetenskap till politik. Den gillas förstås inte av marknadsliberalerna och storkapitalet.

Deras ideologi har ju sedan minst 30 år tillbaka i tiden varit dominerande i så gott som hela västvärlden oavsett vilka politiska partier som styrt respektive land.

Naomi Klein konstaterar kalla fakta. Förr var energibolagen statligt ägda, alltså de kunde styras via demokratiskt valda församlingar. Nu styrs de framför allt av vinstkrav och har inget intresse att göra sig av med fossila bränslen.

Naomi Klein vill med sin bok bredda intresset för klimatfrågorna. Hon sätter sitt stora hopp till alla sociala folkrörelser och det civila motståndet. Det är därför Naomi Klein också riktar udden rakt mot det nuvarande kortsiktiga kvartalskapitalistiska systemet.

Hon vill att människor som slåss för större ekonomisk rättvisa och ökad jämlikhet ska engagera sig hårdare i klimatkampen. Enligt Naomi Klein har klimatrörelsen tidigare varit för smal. Den stora förändringen kan bara ske om trycket kommer underifrån, bland gräsrötterna och vanliga väljare.

Naomi Kleins huvudtes är att det ekonomiska systemet måste ändras. Först då kan klimathotet avvärjas.

Hon tror att klimatfrågan kommer att skapa en ny stor pendelrörelse från höger till vänster i politiken. Här uppenbaras den grundläggande politiska konflikten. Skall vi fortsätta på den redan utstakade vägen med privata vinsintressen i förgrunden och svaga stater? Eller ska vi på nytt fatta gemensamma demokratiska beslut för gemensamma intressen?

Det är en stor utmaning som även slår mot delar av den gamla vänstern. Här finns fackförbund som försöker hålla liv i de smutsigaste jobben och även mot alla dem som envisas med att mäta ekonomisk tillväxt på det gamla traditionella sättet via Bruttonationalprodukten, BNP, även om det sker på grund av våldsam exploatering av naturresurser.

Här uppenbarar sig ett nytt politiskt landskap för en progressiv, modern och framåtsyftande vänsterrörelse. Den kan en gång för alla slå fast att människan, (homo sapiens), är en art bland många andra som måste visa hänsyn mot allt annat levande på jorden.

Att vi likt den gamle författaren och tänkaren Henry David Thoreau inte ser jorden som en död och orörlig massa utan en kropp med ande, "den är organisk och böjlig inför sin andes inflytande och inför den partikel av denna ande som finns i mig."

Naomi Klein har konkreta förslag. Hon vill införa en transaktionsskatt på finansmarknaderna. Det skulle ge 650 miljarder dollar per år. En 30-procentig beskattning av pengar gömda i skatteparadisen skulle ge 130 miljarder dollar. Marginella minskningar av militärutgifterna skulle ge 325 miljarder dollar. Hon hämtar sina uppgifter från officiella och välrenommerade källor som FN, EU,olika forskningsinstitut och universitet.

Det finns gott om röster i klimatdebatten. Här finns visioner om ett hållbart framtida samhälle. Det är hög tid att gå från vision till verklighet. Jag kollar av termometern igen, 9,4 grader varmt. Inga långkalsonger i dag heller.