Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Kom ut ur garaget, grabbar

Annons

StiftelsenVar: Orrskogen, Malung
När: Fredag 29/11
Publik: 950
Betyg: 3

Stiftelsen har en aura av folklighet, likväl som de är givna slagpåsar inom musikbranschen med medryckande riff och handklappningar. Med det i åtanke känns Orrskogen i Malung redan på förhand som en rätt given plats och scen för detta Ångeband att spela på.

De öppnar riktigt starkt, river liksom i gång konserten och publiken studsar frenetiskt till tonerna. Några låtar hinner brännas av, men så blir det svart. Och det återkommande mörkret fortsätter mellan låtarna utan något slags mellansnack.

Då frontmannen äntligen tar bladet från munnen, så hörs det knappt. Just ljudet är ett återkommande problem under konserten - vet man inte vad någon på förhand kommer att säga eller kan låtarna sen innan, så hör man ingenting i publiken.
För det är just när sången försvinner som mycket av Stiftelsens material smälter samman och blir till en gröt.

Ändå tycker jag att de har blandat låtarna från sina två utgivna album väl. Tempot går i vågor, fast på rätt sätt men kanske med några för många långa instrumentala partier för att det ska hålla hela vägen.

Jag byter några ord med ett stort fan efteråt. Hon tycker om Stiftelsen dels för musiken men även för att de är "laid back", alltså avslappnade. Inga rockfasoner eller påkostade scenkläder här.

Men för mig går det en gräns mellan att vara avslappnad och rent nonchalant. På scenen står visserligen ett gäng som lirat tillsammans i ett garage tidigare. Men att se ett band som fortfarande gör det, fast på scenen (alltså stå och titta ner i sina instrument, gå bortåt, intensivt blunda och lyssna på sina egna riff och inte lägga märke till publikhavet framför), lockar inte mig alls.

För konserten är faktiskt allra bäst när bandet tar tag i publiken och får dem att ropa "hey-hey-hey" och andra rockiga meningar. Då blir det stämning. Plötsligt märker publiken att bandet ser dem och lystrar till. Det är sånt ni borde lägga krutet på, Stiftelsen. Inte på att kolla ner i instrumenten och drömma er tillbaka till garaget. Det är bara trist.

Nästa helg spelar Stiftelsen på Liljan i Borlänge.

Sofie Lind
sofie.lind@daladem.se