Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Konst som söker identitet

Annons


Disidentifikation, som visas på Göteborgs konsthall till och med 31 oktober, är en samlingsutställning med exempel på konstnärer i samtidskonsten som genom sina konstnärsskap producerar en identitetsskapande sfär (kulturell, politisk , social ) där den egna identiteten kan gro.

Att omdefiniera sig själv blir en politisk akt – subversiv och nydanande. Genom att skapa sig en egen identitet, genom att bygga egen kultur – kanske skapa egna riter – omformuleras verkligheten och nya möjligheter öppnas.

Ett för utställningen signifikativt verk, Lukas Duwenhöggers Celestial Teapot, möter besökaren i entréhallen. En tekanna är placerad på en cirka två meter hög tornliknande trappkonstruktion, ur tekannan växer en arm som graciöst böjer sig ner mot betraktaren. Sammansmältningen objekt / kropp för tankarna till surrealismens bildvärldar – något som kontrasterar mot den arkitektoniskt realistiska sidan av Duwenhöggers verk. Skulpturen refererar till den homo-kultur som en gång växte fram i engelska tehus. En historia berättas. Den om samhällets behov av gränstrakter, gömda och glömda institutioner. De engelska tehusen var platser för drömmar och fiktion men kanske också exkluderande zoner. Konstruerade tillflyktsorter för en viss typ av människor.

Även på Malmö Konsthall syns en utställning på temat identitet och social tillhörighet: Always All Ways av den Kamerunske konstnären Pascale Marthine Tayou (t.o.m. 22/8). Sopor, stora fotografier från Kameruns kåkstäder, blinkande neonskyltar – i Tayous installationsvärld sammanfogas stora mängder objekt till arkitektoniska enheter. Skulpturer och större strukturer – byggda av avfall, leksaker, kommersiella förpackningar, eller mer traditionella material som glas, trä och lera – fyller konsthallen. Installationen blir en lek med nationella och kulturella markörer; det genuint "afrikanska" är i Tayous värld lika autentiskt som Disney och fast food.

Det är när en typ av universalism (Tayous multi-symboliska, sönderhackade postkoloniala identitet) möter en annan (konstinstitutionens vilja att vara den neutrala plats där all konst betraktas på ett tillsynes objektivt sätt) som något verkligt intressant i Tayous konst framträder. Tayou ifrågasätter – likt Lukas Duwenhögger – Institutioners förmåga att begränsa, men också skapa förutsättningar för, drömmar och egna initiativ.

Hans Carlsson