Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Konsten att få till riktig älvdalska

av Bengt Åkerberg
med bistånd av Gunnar Nyström.

Annons

Älvdalsk grammatik

Är älvdalskan ett minoritetsspråk eller en dialekt? Flera gånger lär älvdalskans bevarare ha försökt få den klassad som minoritetsspråk. Svaret har hittills blivit nej. En minoritet talar onekligen älvdalska. Uppskattningsvis 3 000 personer. Men Ulum Dalska, älvdalsmålets språkförening, arbetar idogt som knappast någon annan språkförening för att bevara, kartlägga och levandegöra älvdalskan.

En makalös prestation är det bastanta verket ”Älvdalsk grammatik”, nästan en decimeter i ryggbredd och med både fysisk och intellektuell tyngd. Någon motsvarighet när det gäller dialekter lär inte finnas. Alltsedan 1990-talets mitt har språkföreningen arrangerat kurser och hållit översättningssammanträden. Ord, uttal, stavning, böjningar och meningsbyggnad har dryftats och åter dryftats.

Bengt Åkerberg, språklärare och uppenbarat säker kännare av älvdalsmålet, har varit kursledare och han är huvudförfattare till denna enastående grammatik. God hjälp har han dock haft av Gunnar Nyström, en annan forskare i älvdalska.
Vem sträckläser grammatik? Det är jobbigt att lära sig alla böjningsmönster, särskilt om det finns knepiga undantag. Men nog är det skönt att göra nedslag här och var i boken, pröva uttalen, studera ordklasserna och begrunda satsbyggnaden. Det skadar inte att någorlunda känna till den svenska grammatiken.

Vad ser man, förresten: Älvdalskan har som i fornsvenskan bara tre genus i motsats till svenskans fyra. Reale, alltså den, saknas. Istället används maskulinum eller femininum. Gris, grais på älvdalska, är maskulinum alltså han.
När man hör språkvetare idag får man ibland intrycket att grammatiken kan fungera lite hur som helst. Här följer utformningen den gamla hederliga skolgrammatiken. Älvdalsmålet skall ha ordning och reda, låt vara att det alltid inte har varit lätt att komma fram till den slutliga formen.

Ett problem som dialekter har är de nya orden. Dialekterna får med åldern ett begränsat ordförråd eftersom nya företeelser och begrepp ständigt tillkommer. I denna grammatik har man försökt använda de nya orden enligt älvdalskans grammatik. Om svenskans böjningsändelser brukas uppstår för språksystemets sönderfall.
Ett språk samlat inom grammatikens pärmar har sitt omistliga värde. Men skall språket leva måste det talas, användas i vardagen, ansiktet mot ansikte.

Bo Degerman
bo.degerman@daladem.se