Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kontrastrikt måleri

Annons


Bildkonstnärerna Angelica Kristensson och Yvonne Jeppsson har en gemensam utställning som pågår i Utställningshallen, Borlänge bibliotek. Vi möter till synes två helt olika temperament.
Angelica Kristensson sysslar med klassiskt porträttmåleri. Hon målar i olja på duk.

Angelica Kristenson Aurelius och Yvonne Jespersson.
Utställningshallen, Borlänge bibliotek, 9/3-4/4.

”Och det man målar är ju inte det man sett, men kan inte heller målas utan att man har sett.”
Så har Angelica Kristenson Aurelius en gång uttryckt sig i en intervju. Hon utforskar framför allt olika människors ansikten och blickar. Porträttmåleriet har ju som bekant en lång historia. De pampiga och uppblåsta målningarna på olika maktmänniskor vill bara understryka och okritiskt syna kungar, präster, grevar, baroner, blå och röda patriarker. Det är ett ganska så beklämmande förhärligande av olika makthavare genom tiderna.

Angelica Kristenson Aurelius skildrar något helt annorlunda. Här finns andra berättelser av mer sårbar art. Det vilar en sinnesstämning av existentiell försjunkenhet och grubbel. I denna utställning möter vi människor med vitt skilda personligheter. Så tolkar jag hennes porträtt. De allra starkaste är de modeller som intensivt stirrar tillbaka mot betraktaren. Angelica Kristenson Aurelius bygger upp en sparsmakad scenografi och placerar varsamt sina modeller i olika vardagslika situationer. Målningarna verkar uppstå i flykten, i ett ögonblick av evigheten. För att porträtten skall bli bra krävs det att hon kan skärpa alla sina sinnen. Det finns en prosaisk verklighet. Arbetstiden är utmätt i förväg. Modellerna kan inte sitta där hur länge som helst. I verket ”Morfeus” har en ung pojke krupit upp i soffan, lagt huvudet på kudden och somnat. Gossen har förvandlats till en drömmens Gud, allt enligt den grekiska mytologin. Han kanske somnade till tonerna av Vivaldis årstider; vad vet jag.

Om Kristenson Aurelius förmedlar stilla bilder så är kollegan Yvonne Jeppsson betydligt yvigare i sina konstuttryck. Hon befinner sig i en mer expressiv och fantasifull bildvärld. Jeppsson bjuder på flera mycket livliga och bildlyriska målningar.
Hennes målningar är intensivare, skapade i häftiga rörelser. Hon målar som om hon försöker greppa hjärnans alla galopperande tankebanor. Ibland saknas logik som i drömmen, där du kastas från en scen till en annan. Drömtillståndet skapar dock en stämning, slår an ett ackord i bröstet. Så ungefär är det att stå framför Jeppssons målningar med titlar som ”diptyk” eller ”grodd”. Färgerna kan vara explosiva. Det finns något mycket tilltalande i detta smått gränslösa måleri som bildar en kraftfull kontrast till porträtten i olja. Jag kan samtidigt ana en gemensam grundklang, ett sökande efter människans innersta väsen.

Ulf Lundén
ulf.lunden@daladem.se