Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Kortare adoptionskö till barn med särskilda behov

Det saknas föräldrar till barn med särskilda behov.

– Det här är barn som är i behov av särskilda föräldrar, säger Lotta Bjurel, handläggare på Adoptionscentrum i Stockholm som var på plats i Falun på lördagen för att prata om adoptioner och barn med särskilda behov.

Annons

Ett 20-tal adoptivföräldrar och blivande adoptivföräldrar fanns på plats i Friluftsfrämjandets lokal för att ta till sig av informationen rörande barn med särskilda behov. Lotta Bjurel berättar att 65 procent av barnen med särskilda behov har någon form av medicinsk diagnos.

– Det behöver inte alltid vara så dramatiskt men som blivande förälder måste man tänka efter noga före om man kommer orka med operationer och sjukhusvistelser. Barnen kan ha alltifrån ögonsjukdomar, tarmsjukdomar, ryggmärgsbråck, gom-spalt, en missbildad hand eller lågt blodvärde och då är det viktigt att som förälder tänka ”vilket vårdbehov fungerar för oss?”. Ett barn med en och en halv arm lider inte av det, det har aldrig haft något annat men kan du som förälder vänja dig? Men jag vill ändå ta udden av det dramatiska för det är knoppen man ska kolla på, kroppen kan man fixa och vi har en fantastisk sjukvård här i Sverige.
Förra året förmedlade Adoptionscentrum adoptioner av 50 barn från Kina varav 46 av dessa var barn med särskilda behov.
– Kina har ett speciellt system. När man skickat in sin adoptionsansökan tar det drygt sex år om man vill ha ett barn utan särskilda behov. Men barn med särskilda behov får man oftast hämta hem inom ett år.
Helena Hjorth och Tommy Mattsson hämtade hem sin son Maddox, fyra år, för ett år sedan. Han var ett barn med särskilt behov då han har problem med sina knäleder.

– Han kunde inte gå men så vid jul så gick han. Jag fick en chock, ”titta, ungen går, han kan inte gå!”, säger Tommy och fortsätter:
– Vi har stretchat hans knä- och fotleder och lår och sakta men säkert sträcker de hela tiden ut sig.
– Jag tycker inte man ska stirra sig blind på handikappet, det här är också barn som kommer i trotsåldern, som kommer upp i tonåren och är odrägliga, säger Helena och tar tacksamt emot en teckning som Maddox ritat.

Angelica Lindvall
angelica.lindvall@daladem.se