Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Kreativ kampmetod

Annons

av: Håkan Agnsäter

Utgiven av: Ordalaget

Allt är i rör-else genom alla tider. Pendeln slår olika. 1960- och 70-talet har alltid hånats av nya generationer liberaler och konservativa, antagligen för att de är rädda för ett nytt stort politiskt uppvaknande bortom deras inflytande och kontroll. De förtalar med hjälp av historieförfalskning och bitande ironi.

Ibland kommer det böcker och publikationer som påminner oss om vad som egentligen hände i kölvattnet av den första stora ungdomsrevolten.

När Sverige äntligen blev modernt, när välståndet ökade och fler fick chansen att utbilda sig breddades även rekryteringen till landets konstskolor. Det politiska uppvaknandet, radikaliseringen, satte också fart på kreativiteten och mångfalden.

I den nyligen utkomna boken Affischerna från den svenska alternativrörelsen 1967–1979 hittar du en programförklaring som fick det dåvarande konstetablissemanget att sätta kaffet i vrångstrupen. ”Vår uppgift är den medvetet propagandistiska. Konstnären måste lämna gallerierna. Han måste ändra teknik och anpassa den till det han arbetar för. Oljemåleriet är dött. Leve affischen!”

De gav fingret åt den borgerliga konstnärsrollen, konstspekulanterna och marknaden. Konsten skulle inte längre låsas in i bankvalv eller hamna i privata samlingar och på museer. Det handlade om att ta ställning, att jobba tillsammans och inte bara tänka på sig själv. Affischkonsten ville ut bland människorna, på gator och torg. Den ville delta i politiska och sociala sammanhang. Ibland var den fylld av barnsliga infall och färgexplosioner i all sin enkla realism.

Andra gånger hämtade den sitt formspråk från popkonsten, reklamen och serietidningarna. Det var undergroundkultur som provocerade inte minst den borgerliga fina kultursmaken. Vi fick under samma period en alternativ musikrörelse där bland andra Pelle Lindström från Leksand var en av förgrundsgestlaterna. Affischkonsten blev på så sätt även en del av dåtidens proggmusik.

I boken finns en affisch som Pelle Lindström gjorde på den tiden då han spelade på musikstället Fregatten vid Stadsgården i Stockholm.

Två andra kreativa konstnärer med lokal förankring som förekommer i boken är Håkan ”Julie” Leonardsson (DD-medarbetare) och Christer Temptander (sommarboende i Söderbärke). Båda har stått kvar vid sina forna konstnärsideal, den samhällskritiska satiren. Det hedrar dem, särskilt som de än i dag kan reta upp både borgerliga ledarskribenter/kultursnobbar.

Boken levandegör, förutom omnämnda musikrörelse, även den växande miljörörelsen, kvinnokampen, solidaritetsarbetet både här hemma och ute i världen.

Flera av konstnärerna har intervjuats, bland andra författaren och illustratören Anna-Clara Tidholm. Hon konstaterar att den då- varande radikala tidsandan vitaliserade all sorts kultur. 1969 gjorde hon den konsumtionskritiska affischen ”Köp ingenting.”

– Det intressanta är att vi verkligen menade det här på allvar, det är lite svårt att förstå i dag. Vi hade idéer att man skulle göra allting själv: man skulle odla sin mat själv, man skulle göra sina kläder och instrument själv. Men den konsumtionskritiken är ju fortfarande mycket aktuellt.

Ja, mycket av det som striderna handlade om var att ta ytterligare ett progressivt steg framåt och utveckla demokratin ytterligare samt värna om alla människors lika rätt. 2013 står vi med facit i hand. Enligt OECD har inkomstklyftorna i Sverige ökat mest i den rika världen.

Vi tog ett steg framåt under 1960- och 70-talet men två tillbaka under 90- och 00-talet. Nu får högerextrema tidningar presstöd och Sverigedemokraterna påstås ha stöd av tio procent av väljarna hösten 2013. Det är en skam och ett nederlag för oss alla som hyser idéer om ett rättfärdigt och jämlikt samhälle.



Vi tog ett steg framåt under 1960- och 70-talet men två tillbaka under 90- och 00-talet. Nu får högerextrema tidningar presstöd och Sverigedemokraterna påstås ha stöd av tio procent av väljarna hösten 2013.

Ulf Lundén
ulf.lunden@daladem.se