Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krönika av Peter Hultqvist: Högt socialt pris för skolkapitalismen!

Annons

Friskolereformen från 1992 blev bräckjärnet som gjorde skolsektorn till en marknad där elever sorteras efter klassbakgrund. Självfallet är detta konstaterande provocerande för anhängare till vinster i välfärden och skolkapitalister. Men likväl bekräftas det av dagens verklighet.

I början av 1990-talet så talades det om pedagogisk mångfald och föräldrakooperativ. Det hela var småskaligt, ideellt, gärna knutet till föräldraengagemang och ibland kryddat med kamp för en och annan byskolas överlevnad.

Vi betalar idag som nation ett högt pris för undfallenheten mot skolkapitalisterna. Inom borgerligheten tycks intresset för att göra något ordentligt åt situationen vara ytterst sparsamt. Det verkar som om skolkapitalisterna placerat dem i sin egen ficka. Man får hoppas på att verkligheten tvingar någon av dem att bryta sig ur.

Idag, 27 år senare, så är vardagens praktik helt annorlunda. Nu är det relevant att tala om ”skolindustri” där miljarderna pulserar i ett antal stora koncerner. Hela 61 procent av ”friskolorna” på grundskolenivå drivs av vinstdrivande privata aktiebolag. Motsvarande siffra på gymnasienivå är 87 procent.

I kölvattnet av denna utveckling så har klyftorna mellan olika skolor ökat. I praktiken sorteras eleverna genom det så kallade fria skolvalet i allt högre grad efter föräldrarnas ekonomiska bakgrund. Det innebär att klassbakgrunden har en direkt inverkan på både undervisningssituationen som resultat och betyg.

En gång i tiden var det viktigt att skolan skulle vara ”kompensatorisk”. Det innebar att elever med olika social bakgrund skulle mötas och dessutom ges samma möjligheter att uppnå skolans mål. Men med dagens utveckling så har detta blivit allt svårare att uppnå. Trots en omfattande välfärdssektor så klarar vi inte att kompensera för skillnaderna som finns i barns olika uppväxtvillkor.

Kombinationen av starkt vinstdrivande skolkoncerner och det fria skolvalet hör till det som söndrar och bryter ned.

Kommunernas bristande befogenheter att styra skolans resurser är ett annat problem. Här är omsorgen om de vinstdrivande koncernernas etableringsfrihet viktigare än möjligheten att bygga ett så robust skolsystem som möjligt i varje kommun.

I en OECD-rapport pekar man också på den ökade segregationen, klyftorna i det svenska skolsystemet och den bristande styrningen. Att detta nu uppmärksammas internationellt är verkligen värt att ta på allvar eftersom Sverige tidigare har uppfattats ha ett av världens mest högpresterande och jämlika skolsystem. Det var bland annat resultatet av en starkt samhälleligt styrd skola.

Vi brottas idag med ojämlikheten samtidigt som en mycket stor utmaning väntar till följd av allt större barnkullar. Sedan 2014 så har antalet barn- och ungdomar i grundskole- och gymnasieåldrarna ökat med 140 000 personer, vilket motsvarar en tioprocentig ökning. Ökningen fortsätter och antalet personer i dessa åldrar beräknas vara 130 000 fler i 2020-talets mitt.

Regeringen har satsat på mer statliga resurstillskott till skolan, i år 3.5 miljarder kronor till för- och grundskolan, men också utökat lärarutbildningarna med 10 400 platser fram till 2021. Ytterligare resurser kommer att behövas i framtiden och därmed är det lätt att konstatera att utrymmet för skattesänkningar borde vara minimalt.

Vi betalar idag som nation ett högt pris för undfallenheten mot skolkapitalisterna. Inom borgerligheten tycks intresset för att göra något ordentligt åt situationen vara ytterst sparsamt. Det verkar som om skolkapitalisterna placerat dem i sin egen ficka. Man får hoppas på att verkligheten tvingar någon av dem att bryta sig ur.

Sverige är världsunikt när det gäller att ge privata skolkoncerner i det närmaste fri dragningsrätt på skattefinansierad verksamhet. Ska vi klara utmaningarna med de stora elevkullarna och klassklyftorna så kan en bra början vara att inte blunda för verkligheten. Därefter är det dags att göra något åt den.

Eftersom socialdemokratins strävan är ökad jämlikhet så är detta ett område som måste sättas under lupp. De stora klasskillnaderna i skolan är inte acceptabla. Sverige är världsunikt när det gäller att ge privata skolkoncerner i det närmaste fri dragningsrätt på skattefinansierad verksamhet. Ska vi klara utmaningarna med de stora elevkullarna och klassklyftorna så kan en bra början vara att inte blunda för verkligheten. Därefter är det dags att göra något åt den. En del i det arbetet måste vara att dra in skolkoncernernas fribiljetter!

Peter Hultqvist (S)

Annons