Annons
Vidare till dalademokraten.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Krönika Barbro Engman: Åsiktskorridorerna är borta

Krönika: Åsikter

Man får inte säga vad man vill. Det finns en åsiktskorridor där det bara finns plats för en åsikt åt gången sägs det om och om igen. Men hur kommer det sig då att det är ett sådant himla liv om allting hela tiden?

Det spelar ingen roll om det handlar om amorteringskrav eller om vilka julvärdar SVT har valt. Ingenting är för litet för att inte förorsaka en twitterstorm, inlägg på facebook, arga röster i Ring P1, inslag i SVT Opinion, blogginlägg, tidningsartiklar och analyser i diverse poddar.

Vissa tar exempelvis så illa vid sig av valet av julvärdar att de inte ens kommer att titta på Kalle Anka på julafton. Detta rapporteras för säkerhets skull i media för att inte någon ska kunna hävda att man undanhåller allmänheten viktig information.

Tillvaron är full av delade meningar. Detta syns tydligast i debatten om invandring, flyktingar och Sverigedemokraternas göranden och låtanden.

Inte någon kan på allvar hävda att det enda som de får sig till livs är en enda åsikt om segregation, invandring, flyktingar och utsatta områden. Det finns ingenting som debatterats så mycket. Och det finns ingenting som påstås debatteras så lite.

Det är samma sak med frågan om vi ska ge eller inte ge pengar till tiggare. Allt det som påstås vara brännande och känsliga frågor avhandlas på längden och tvären i både gammelmedia och i sociala medier, hela tiden.

Det vore en välgärning om vi slapp höra att det finns en åsiktskorridor. Denna sanning har lagt sig som ett töcken över samhällsdebatten. Det är dags att göra upp med den myten.

Att bli emotsagd är inte samma sak som att man inte får ha åsikter. Det går inte en dag utan att det finns åsikter som retar gallfeber på en.

Och det beror inte på att de inte får framföras utan att de får det.

I spåren av metoo-rörelsen vimlar det av korkade åsikter, enligt mitt förmenande, men de finns där och de sprids. Det är bara att kasta sig ut i debatten, vid köksbordet, på jobbet eller på någon av alla dessa sociala plattformar som är tillgängliga för de debattsugna. Yttrandefriheten fungerar hur bra som helst.

Känner man sig kränkt och felaktigt citerad kan man anmäla detta till allehanda instanser som är tillsatta för att bevaka att det går rätt och riktigt till i medierna.

Stefan Löfven hinner knappt öppna munnen innan det kommer en skur av fördömanden. Han har tänkt fel igen hävdar de som brukar hävda att han tänker fel.

Jan Björklund, Annie Lööf, Ulf Kristersson eller Ebba Bosch Thor kommer inte heller undan utan de drabbas också av en kanonad av kritik varje gång de lanserar ett förslag. Det är alltså precis som det ska vara.

Fast lite tråkigt. Man vet alltid på förhand vilka som kommer att tycka illa om vilket förslag. Om förslagen är bra eller dåliga beror nämligen inte på själva innehållet utan på vem som kommit med dem. Men någon åsiktskorridor som hindrar debatten är det inte fråga om.

Det är viktigt åtminstone för SVT och SR  att det råder balans i debatten. Så även om inte alla kombattanter är närvarande så ser programledarna till att alla kommer till tals.

Den enda åsiktskorridor som finns är den som hävdar att vi har en åsiktskorridor. Så det är verkligen på tiden att vi en gång för alla avskaffar idén om att det bara är möjligt att ha en åsikt.

Så om Jimmie Åkesson blir angripen i exempelvis Studio ett och inte är närvarande själv så ingriper programledaren och säger något i stil med att detta skulle säkert inte Jimmie Åkesson hålla med om.

Den enda åsiktskorridor som finns är den som hävdar att vi har en åsiktskorridor. Så det är verkligen på tiden att vi en gång för alla avskaffar idén om att det bara är möjligt att ha en åsikt. Det är det inte alls och om det får ni gärna ha en annan åsikt.

Barbro Engman

ledare@daladem