Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Krönika Barbro Engman: Blockpolitiken som försvann

Krönika: Uppbruten blockpolitik

Annons

All offentlig makt utgår från folket står det i regeringsformen. Men folket har tyvärr visat sig vara alltför svajig.

Några tydliga besked om vem som borde regera har väljarna inte lyckats leverera de senaste valen. Att bryta blockpolitiken har varit ett viktigt mål för Stefan Löfven, och det har han också lyckats med.

Så numera utgår all makt från blocköverskridande överenskommelser. När decemberöverenskommelsen blev klar så betraktades det som en stor framgång av de som tycker att blockpolitiken är skadlig.

Tanken var att de sex partier som ingick överenskommelsen inte skulle hitta på egna grejer som kunde underminera regeringsarbetet. Det höll i nio månader sedan hoppade KD av tätt följda av M, C och L.

Numera är januariavtalet den viktigaste överenskommelsen. Men även den lever ett skakigt liv. C och L sitter och väntar på att S ”ska leverera” deras politik.

Sker inte leveranserna fullt ut så riskerar januariöverenskommelsen eller delar av den att hamna på samma ställe som decemberöverenskommelsen - i papperskorgen.

För Löfven måste det kännas som att luta sig mot en tyllgardin.

I försvarsberedningen blev de överens, trodde man. Men hela tiden kommer det krav på förändringar av försvaret som alltid verkar behöva mera och mer pengar.

Peter Hultqvist har fått en alldeles egen tyllgardin att luta sig mot. Förslaget om höghastighetståg har mött samma typ motgång, det man verkade vara överens är man inte längre överens om.

M, KD och L kräver en ny energiöverenskommelse, som är positiv till kärnkraft. L, som hoppade av den förra, kan då tänka sig att vara med igen.

Arbetsförmedlingens omgörning var man överens om ända tills det började synas vilka konsekvenser det skulle få. Då hotade V med misstroendeförklaring mot arbetsmarknadsministern

Arbetsförmedlingens omgörning var man överens om ända tills det började synas vilka konsekvenser det skulle få. Då hotade V med misstroendeförklaring mot arbetsmarknadsministern, och L fick kalla fötter och ville sätta stopp. Nu vill alla tänka över processen en gång till.

Försöken att få partierna att enas om åtgärder mot gängkriminaliteten gick så där. M , KD och L hoppade av.

När det inte räcker med att hoppa in och ur överenskommelser så tar man till andra grepp. En allt populärare metod är att begära misstroendeförklaring mot någon minister. Att anmäla enskilda ministrar till KU är en gammal beprövad metod som också används flitigt.

En annan modell är att enas om ett tillkännagivande där en majoritet av ledamöter i ett utskott kräver att regeringen kommer med förslag som regeringen inte vill komma med. De kan sedan klaga på att regeringen inte gör som de som inte sitter i regeringen vill.

Det är nog ändå en begränsad lycka att ha lyckats bryta upp blockpolitiken.

Barbro Engman

ledare@daladem.se