Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Krönika Barbro Engman: Politiker ner i Dalälven

Krönika: Politikers arbetsvillkor

Annons

”Vi söker dig som vill jobba i motvind och som trivs med att bli påhoppad. Du måste vara beredd att ge dig i kast med den utmaning det innebär att ständig bli ifrågasatt och betraktad som inkompetent. Du måste vara villig att satsa hårt, vara uthållig och beredd att avsätta större delen av din lediga tid till möten, företrädesvis på kvällstid”.

Inte jättemånga skulle nappa på ett sådant erbjudande. Ändå är det vad som krävs av den som vill bli politiker. Förvånansvärt många ställer ändå upp för att göra en insats för demokratins upprätthållande.

En gång i tiden var jag ordförande i primärvårdsstyrelsen i Dalarna. Besparingar är ju inte precis något nytt påfund. Det har kommuner och landsting hållit på med i åratal, vilket vi också tvingades göra. Att sänka skatten är utan tvekan mera populärt.

På ett offentligt möte skulle jag försöka förklara att när plus och minus inte går ihop så får man ta bort något. Att det skulle vara nödvändig var det få som höll med om.

Den allmänna meningen var att politiker inte fattar hur vanligt folk har det. Så till slut sa jag att ”vi kan ju inte kasta varenda politiker i Dalälven”.

”Det kan vi visst det” sa en äldre dam och la till ”att där är det redan ohyra”. Hur besluten skulle tas när alla politiker låg på botten av Dalälven framgick inte.

Men det är förstås knepigt att få skattepengarna att räcka till allt och lite till trots att de minskade. Det blåser hårda vindar i opinionen när politiker ger sig på att minska underskotten. Det bästa vore om någon på allvar vågade slåss för att skatten måste höjas eller att regeringen borde betala mindre på statsskulden och mer till välfärden.

Men det är ju svårt att slå KD som lyckades med konststycket att få media att rapportera att de nästa år vill satsa nio miljarder kronor mer på välfärden än regeringen. Samtidigt som deras föreslagna skattesänkningar uppgår till netto nio miljarder kronor.

Hur vi uttrycker oss är en fara inte bara för individen utan för hela samhället. Det måste bli slut på det

Det framstår kanske som mera lättuggat än skattehöjningar.

Men utan tvekan är vi på väg mot att, kanske inte putta ner alla politiker i älven, men se till att ingen har lust att utsätta sig för risken att stå där på älvkanten.

Idag kan man tycka att en önskan om att förpassas till älvbotten är en mild västanfläkt jämfört med de glåpord som levereras på sociala medier.

Annika Strandhäll fick exempelvis utstå vidriga påhopp i samband med att hon avgick på grund av ett dödsfall i familjen. Så kan vi inte ha det.

Hur vi uttrycker oss är en fara inte bara för individen utan för hela samhället. Det måste bli slut på det och det hänger på oss alla om det ska lyckas.

Barbro Engman

ledare@daladem.se