Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Krönika Barbro Engman: Politiska beslut har lett till ojämlikhet

Krönika: Ekonomiska och sociala klyftor

Annons

De ekonomiska och sociala klyftorna i Sverige har ökat dramatiskt. Det är de flesta överens om liksom att det inte är bra ur någon enda aspekt.

De stora skillnaderna i människors livsvillkor och livslängd beror inte på olyckliga omständigheter och de har inte tillkommit av en slump. Det är politiska beslut som lett fram till denna ojämlikhet.

En orättvis skattepolitik och en flodvåg av privatiseringar har förändrat samhället i grunden.

För att kunna minska klyftorna behöver vi ändra på de politiska beslut som har skapat segregation, otrygghet och de dramatiskt olika livsmöjligheter som människor har numera.

Friskolor och valfrihet har skapat en skolsegregation av sällan skådat slag. De stora vinster som görs av privata skolföretag och som under en kort period ifrågasattes, har nu regeringen accepterat. Simsalabim så försvann en av de viktigare diskussionerna för att komma till rätta med något av vad privatiseringsepidemin ställt till med.

Det finns förstås de som tycker att samhället fungerar som bäst när några har det bra medan andra får slita för brödfödan. De uttrycker sig givetvis inte så.

Men konsekvensen av att exempelvis sänka skatten för de välbeställda för att sedan strössla med ROT och RUT-avdrag över samma personer, samtidigt som många inte får pensionen att räcka till, blir givetvis att möjligheterna att leva ett gott liv minskar för en del och ökar för andra.

När några tar sig förbi sjukvårdsköerna med hjälp av egna sjukförsäkringar, medan andra snällt får vänta på sin tur, då har det skyddsnät som vi en gång trodde oss kunna lita på brustit och blir allt svårare att reparera.

Varken vi som enskilda individer, eller vi som kollektiv, gynnas av stora orättvisor.

Stora skillnader skadar tilltron till samhällets förmåga att skapa trygghet i livets olika skeden.

Men ingen av de partier som har tillräcklig politisk kraft vill ändra på det.

Vi tycks för lång tid framöver sitta fast i ekonomisk ojämlikhet, en ojämlik skola, vård på olika villkor, apotek, om det alls finns något, som inte kan tillhandahålla nödvändig medicin.

Varken vi som enskilda individer, eller vi som kollektiv, gynnas av stora orättvisor. Det har forskningen sedan länge slagit fast. Det är ingen slump att stora forskningscentra om ojämlikhet etableras över hela världen. Frågan är om någon kommer att lyssna på dem?

Nu är det nytt år och man förmodas vända blad och med förnyad energi ge sig i kast med 2020. Men man blir onekligen lite dyster till sinnet när man upptäcker att de flesta sidor i den nya årsboken redan är skrivna. Och att de är till förvillelse lika de sidor som man ville bli av med.

Barbro Engman

ledare@daladem.se